Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 381. Johan Rosenadler - 382. Gustaf C. Cronhjelm - 383. Anders Olofsson Rhyzelius - 384. Sebastian Grave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381.
Joiian Rosenadler.
Ilans fader var Borgaren i Upsala Ångerman, men
sonen, som följdes derstädes år 1GG4, antog namnet
Up-mark. Jemlo studierna, vinnläde lian sig särdeles om
kroppsöfningar och fäktning, en färdighet, som pä den
tiden föga aktades af andra, än dem, som tänkte gä den
militära banan. Upmark deremot valde lärdomens och
blef 1098 enhälligt föreslagen af Konsistorium till Sky 11 i—
ausk Professor, hvartill han också utnämdes. Han var
den förste inföding, som beklädt denna profession. Efter
19 års berömlig Ijenstgöring, tog han afsked och flyttade
till Stockholm, der han utnämdes till Censor Librorutn, fick
först Kansliråds, sedan Statssekreterare titel och
upphöjdes i adligt stånd, då han kallade sig Rosenadler. Han
var en lärd man och skicklig talare, författare till
många orationer och parentationer, bland andra Carl XII:s
porsonalier, hvilka på sin tid ansågos som
vältalighetsstycken. Han afled år 1743.
382.
Gustaf C. Cronhjei.m.
Cronhjclmska ätten härstammar från Casper
Krum-biigel, hvilken år 1047 införskrefs som kock åt Drottning
Christina, och hvars son, Polykarpus, blef hennes
kam-martjenaro, vann hennes förtroende, adlades och dog
såsom Landshöfding i Westerås. Denne, sistnämndes son,
Gustaf, född i Stockholm år 1GG4, blef, under sina
utrikes resor, Kammarjunkare hos Hertigen af Wiirtenberg
och erhöll, efter hemkomsten till Sverige år 1GS8, samma
befattning hos den späde Kronprinsen Carl. lian lade sig
likväl icke endast på hoftjensten, utan äfven på
allvarsamma ombetsärender och lagarnas studium, så att han
förordnades biträda vid Prinsens undervisning och år 1G9S
blef Landshöfding i Westerås efter sin fader, dagen efter
dennes död. År 1710 blef han Kongl. Råd, Kansliråd
och Hofkansler samt Ordförande i Lagkommissionen,
hvilken sistnämnda befattning han bibehöll ända tills
Komissionens arbeten voro fullbordade och lagen antagen, till
minne hvaraf Ständerna luto öfver honom slå en medalj.
Hans obenägenhet för Engelska hofvets planer efter Carl
Xll:s död och för det stränga förfarandet mot Görtz,
hvil-ket han afstyrkte, gjorde honom illa anskrifven hos
Drottning Ulrika Eleonora, som öfvertalte sin gemål att förvisa
honom från hofvel. Han hade nyss förut emottagit
Presi-dentskapet i Kanslikollegium, hvilket han dervid nedlade,
men återtog det vid Ständernas sammanträde och på deras
anmodan, äfvensom sin plats i Rådet. Presidents-embetet
alträdde han likväl kort dcrefter till Grefve Horn,
likasom det i Kommersekollegium, hvilket han äfven innehaft,
men hvartill Grefve De la Gardie blifvit utnämnd. Såsom
skadestånd erhöll han 3000 R:dr i taflelpenningar. Både
Upsala och Lunds Universileter valde honom lill Kansler
och han uppfyllde med nit och värdighet dessa
befattningar, samt talade vid förefallande akademiska
högtidligheter en ganska flytande latin. Dog i Stockholm den 3 Juni
1737.
383.
Anders Olofsson Rhyzelius,
född år 1G77 i Veslergöthland och Ods församling, der
fadren var Kyrkoherde, beträdde, som denne, den
prester-liga och akademiska banan, och blef år 1711 Theologie
professor i Åbo. ltyssarnes framträngande dit tvang
likväl honom, som så många andra, att fly öfver till
Sverige, då han i Upsala lät pres viga sig och blef
Under-kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Kort
derefter kallade Konung Carl Xll hononi till sin
llofpredi-kanl och år 1717 blef han Konungens Bigtfader samt
Preses i Fältkonsistorium, då han följde Konungen lill
Nor-rige. År 1720 blef han Domprost i Linköping, hvilket
embete han innehade i 22 år, då han, efter Erik Benzelii
död år 1743, upphöjdes på biskopsstolen. Ar 1747 var .
han på förslag till Erkebiskop, men undanbad sig denna
värdighet, emedan han då redan var 70 är gammal. Han
lefde likväl ännu i fjorton år och afled först år 17 01.
Ilan ansågs som en af sin tids störste predikanter, var en
god latinsk poet och författare af många skrifter, i
synnerhet af den bekanta Biskopskröuikan. Hans barn
adlades med namnet Qdencrantz.
384.
Sebastian Gravf..
Denne man är ett bevis på hvad flit, ihärdighet och
redlighet kunna uträtta, men tillika elt af de hos oss
be-klagligtvis icke sällsynta, huru dessa egenskaper måste ?
kämpa mot likgiltigheten, egennyttan och orimliga ekono- *
miska författningar. Han härstammade från en till Sverige ^
under Carl IX inkallad Nederländsk slägt, hvilken gjort
-bergsbruket till sitt yrke. Sebastian Grave, född 1G84, ’
tjenstgjorde någon tid i Bergskollegium, och följde
domare på ting, men sysselsatte sig sedan med malmstrecks
och grufvors uppsökaude. Förtröstande på den erfarenhet
och insigt han häri vunnit, beslöt han nu på egen hand
använda sina kunskaper och begärde få anlägga elt bruk
på Hellefors’s Finmark. Delta afslogs, men en annan
ansökning till en dylik anläggning i Siils eller Nås sockens
Finmark beviljades år 1724. För att dortill erhålla
förlag, ingick han i bolag med handelshuset Ström i G ö t lie—
borg, och anlade, för gemensam räkning, under en lid af
femton år, efter hvarandra: Grafvendals, Fredriksbergs och
Annelorss bruk samt Slröinsdals och Ulriksbergs masugnar,
hvilka nu hafva elt sammanräknadt smide af 5,420
skep-pund och vid Graves död en folkmängd af 1,100 menniskor.
Härunder hade han likväl att uthärda liera rättegångar och
chikaner af Stora Kopparbergs bergslag och en mängd
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
