Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 EN PREDIKAN PÂ VERS
bar ju inom sig en kommande storhets härlighet,
som skulle tvinga dem alla till ångrande och
vördnadsfull beundran. — — Dessutom hade
han så vant sig vid de två upptågslystna ynglin-
garnas sällskap, att han nästan längtade efter en
pratstund med dem. De menade inte så illa, som
det kunde se ut, tänkte han.
Och när de åter trädde in till honom, Percy
med ett ursäktande smålöje, Bengt valpaktigt mun-
ter och lekfull, lät han dem komma och låtsades
ha glömt alla utkämpade duster, pojkstreck och
näsvisheter.
En afton, då kyrkoherden och frun voro borta
på bondbröllop, liknade prästgården ett åt röfvare
prisgifvet fäste. Pojkarna förde ett vildt regemente
för att väl begagna den korta tiden.
Vid kvällsvard hade de hållit sig någorlunda
anständiga. Men hemlighetsfulla tecken mellan
dem och Malla bådade lömska anslag. — Pastorn
anade dock intet, utan, glad att slippa fruns bistra
uppsikt, myste han varmt öfver bordet hän till
fröken Elna, som spelade värdinna.
Efteråt följdes han oeh pojkarna som vanligt
ner till annexet, beskedligt samtalande. De unga
herrarna bemödade sig tydligt att stamma pastorn
till riktigt godt lynne.
— Får vi sitta här inne hos pastorn en stund ?
Det är så trefligt — bad Percy höfligt.
— Ja — ifrade Bengt — så berättar pastorn
studenthistorier!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
