Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA I39
Bakom en flock unga dryckesbröder stod
Bengt Kärr och grinade skadegladt.
— Satans drummel — utbrast Lars ofrivilligt,
ty han kände på sig, att det var Bengt själf, som
sökt fälla honom. — Nu såg Elin, att Bengt i
skydd af de andra dragit upp en knif. Och med
isande förfäran såg hon, att alla, alla rundt i sa-
longen betraktade hennes bror med plötsligt fram-
brytande, dolsk fientlighet. Ingen tycktes i denna
stund vilja ta hans parti mot gästgifvarsonen, som
dock var tämligen allmänt afskydd. Tvärtom,
nöjda med det skedda väntade de ifrigt på fort-
sättningen.
Ur hopen skrek någon, eggande och hatfullt:
— Bengtl Gif honom Frillesåsmärket!
Vid detta rop flydde alla flickorna skrämda
mot dörrar och väggar, men kavaljererna bildade
en vid krets kring Lars, som förvirrad sett lilla
Agnes Rosdal försvinna bland de andra. Och
Bengt Kärr smög bakifrån allt närmare löjtnanten.
Frillesåsmärket var en uppfinning, bestående
däri, att man från ryggen öfverföll sitt offer, satte
knifven i dess ena mungipa och drog ett kraftigt
snitt bakåt, bort till örat. Den operationen bru-
kade efterlämna ett styggt skrattande ärr, som
för alltid förstörde ett vackert ansikte.
— Lars! Ser du inte, han kommer! — ro-
pade Elin ångestfullt och i detsamma störtade
fastern från salen in till Elin och grep henne om
handen.
Lars hade ej varsnat faran, förr än Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
