Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPlTLET. En efterlängtad dag i veckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farstutrappan och vräkte slutligen omkull både sig
själf och sin ryttare midt framför åskådarna.
»Gud förbarme sig!» utbrast farmor och reste sig
förskräckt. Doktorn som ej kunnat undgå att höra
braket när velocipeden for öfver ända, tittade upp
öfver glasögonen och sade helt trankilt: »jaså, är du
här nu, Gerhard. Välkommen», hvarpå han återtog
läsningen,
Harriet tordes af rädsla ej röra sig ur stället, men
lektorn reste sig lugnt, och begynte undersöka
velocipeden, ty en hastig blick på Gerhard öfvertygade
honom om att denne åtminstone ej tagit skada af
fallet.
Magdas dåliga lynne var för ögonblicket som
bortblåst, och småflickorna gapskrattade, då Gerhard helt
lugnt vände sig om så att han kom i sittande
ställning och med händerna knäppta om knäet sade sitt
säfliga: »god dag.»
Men Harriet rynkade pannan; hon hoppades vid
hvarje nytt besök, att Gerhard skulle bli allt mer lik
hennes drömmars stolte kung. I dess ställe tyckte
hon, att han blef drumligare och hans klumpiga
försök att visa henne sin beundran gjorde honom blott
löjeväckande. Det förargligaste af allt var att
småflickorna inbillade sig, att hon upptog hans hyllning
med förtjusning.
I fjol hade hon verkligen intalat sig att Gerhard
var en ganska intressant ung man, men i år var det
omöjligt; hon hade visst vuxit ifrån honom.
Men när han kraflat sig upp och hälsat på alla
de andra, räckte han henne handen med en min, som
om han sparat det bästa till sist, och då kunde hon
ej låta bli att tycka, att han hade bra trohjärtade
blå ögon.
Harriet beslöt alltså, att i nåder låta beundra sig
äfven denna gång; det är likväl roligare att höra en
tafatt människa säga, att man är söt och behaglig
än att aldrig få höra ett ord om den saken.
Farmor var trots sin blida natur mycket bestämd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
