Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gud bevare mig väl! Jag förstår inte, huru du kan tala så, Christoffer!
— Jag skulle vilja gå ut med ett svärd i hand och slå hufvudet af dem! Ja, min gumma, här har varit ett blodbad förr en gång och just vid det torg, der vi bo.
Fru Alström kastade en skygg blick ut genom fönstret.
— Det är väl, att det är längesedan, mumlade hon. För resten kan jag inte förstå, att den ena vill taga lifvet af den andra — tillade hon högre; och kungen hade gerna kunnat låta bli att ställa till krig...
— Menniska! — ropade skräddaren, och hans lilla kropp gjorde ett högt skutt i luften. — Vågar du angripa Gustaf!
— Käre Christoffer, jag menade...
— Du menade! Men jag skall säga dig, att jag vet, att kungen har blifvit tvingad... Tror du, det är han, som angripit? Skall han låta ryssar komma och furagera invid hans läger på finska gränsen och skall han, utan att knysta, låta dem skjuta på sitt folk! Nej, min gumma, det kan inte en kung! — Och herr Alström slog sig med handen på sitt insjunkna bröst, i det han stolt kastade tillbaka sitt hufvud, så att stångpiskan slog mot ryggen, hvarvid ett doft af puder flög öfver hans bruna rock.
— Om det varit ryssar, skulle jag aldrig sagt något om det — sade fru Alström, som lät stickstrumpan, på hvilken hon arbetade, hvila, under det hon virade ullgarnet mellan sina feta fingrar; men det var ju bara några fattiga finska bönder, som kungen betalt för att de skulle kläda ut sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
