Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalguvernören, grefve Woronzof. Sedan han öfver denne herre,
med hvilken han ej kom rätt väl öfverens, skrifvit några
hånfulla vers, blef Puschkin, år 1824, «förvisad» till sitt
fädernegods, beläget i det inre Ryssland, i
guvernementet Pskof. Under denna femåriga vistelse i Sydryssland
hade han godt tillfälle att på sina ströftåg göra
bekantskap med folk och natur i dessa aflägsna bygder, hvilka
båda han också med trogna, lefvande färger ofta skildrar
i sin dikt. Äfven sysselsatte han sig med studium af
främmande länders vitterhet. Mest fängslades han af
Byron, hvars inflytande på hans skapelser från denna tid
är omisskänligt. Till denna period höra, utom en hop
lyriska småstycken, de poetiska berättelserna «Fången i
Kaukasus» (1823) och «Källan i Baktschisarai» (1824)
samt början af hans byronska epos «Eugen Onégin».
Kort efter kejsar Nikolai tronbestigning återkallades
Puschkin till Petersburg och inträdde å nyo, 1826, i
utrikes-departementet. Tiden mellan detta år och år
1831 vistades Puschkin än i Petersburg, som han
afskydde, än i Moskva, som han älskade, syslande dels
med sin diktning, dels med historiska studier, hvilka
senare han pliktenligt måste bedrifva, sedan han af kejsar
Nikolaus mottagit uppdraget att mot lön blifva «Peter
den stores historiograf». Under dessa fem år
offentliggjordes de poetiska berättelserna «Zigenarne»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
