Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och olympiska. Vi hafva således icke att tänka oss Platon
såsom en lärd skugga, utan såsom en äfven i kroppsligt
afseende kärnfrisk människa. I musik eller själsbildning
åtnjöt han — sedan en viss Dionysios lärt honom läsa
och skrifra — undervisning af Drakon, Damons lärjunge,
och Metellus eller Megillus från Agrigent.
Att Platon varit en poetisk natur, jämte det att han
var en filosofisk, därom lämnar beskaffenheten af hans
skrifter ett lysande vittnesbörd. Denna förening af filosofi
och poesi är icke heller att undra öfver, äfvensom det är
tämligen naturligt, att poesien för honom skulle blifva ett
slags genomgångsstadium till filosofien. Först och främst
kan det i allmänhet inses, att poesiens och filosofiens
världar äro med hvarandra nära besläktade, då just det
sköna, som poesien uppenbarar och det sanna, som gör
filosofien till filosofi, blott äro olika sidor af ett och samma
eviga väsen. Och vidare kan man väl med rätta påstå,
att för en hellen, såsom Platon var, öfvergången från
poesiens rike till filosofiens måste hafva varit desto lättare,
då ju hellenens hela bildning öfvervägande var riktad på
det sköna eller harmoniska, och det, som var skönt, nästan
i och med detsamma för honom gällde såsom sant. Så finna
vi också, att de flesta helleniska filosofer under filosofiens
första århundraden klädde sina världsåskådningar i poesiens
dräkt; detta gäller till och med Parmenides, honom, som
sade, att det absoluta var ren enhet, och som därför i
sitt system icke fick någon plats för skönheten. Om
Platon kunde man vilja påstå, att hela hans filosofiska värld
varit af honom skådad från skönhetens synpunkt först,
innan han såg henne från sanningens sedan. Det påstod
han till och med själf vara den naturliga gången af en
tänkares utveckling, såsom vi i nästa föreläsning få
tillfälle att se. Så ägnade han sig då i sin ungdom med
Platon. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
