Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Skrinet, som sjön kastade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309,
liksom nu. Men Wilfred hade aldrig bjudit Lydney hem
till sig: hans hustrus sjukdom var deu föregifna orsaken,
men i sjelfva verket var det ett lehofvets hem, hvilket
icke kunde visas för främlingar. Det enda hus, i hvilket
mr Lydney blifvit mottagen var Cliff Cottage. Han hade
skyndat att begagna sig af miss Bordillions bjudning och
blef sriart förtrolig der, och gick dit när helst han ville.
Följaktligen råkade han ofta Maria Lester och hade mer
än en gång följt hein henne då det icke fanns
någon annan att göra det. Den tid skulle komm.i då miss
Bordillion bittert ångrade den oförsigtighet med hvilken
hon tillät en främling förtrolighet om hvilken hon
ingenting kände. Denna oförsigtighet fattade hon icke nu;
hennes ögon måtte ha varit förblindade, brukade hon säga
då Danesheld med sina förebråelser gjorde henne till
hälften vansinnig. Att mr Lydney var en mycket beläst man
och en fullkomlig gentleman var onekligt; att det fanns
en egendomlig dragningskraft i hans sätt och väsende var
äfven sannt. Miss Bordillion hade obetänksamt slutat till
att allt detta var ett bevis på hans värde, sanningskärlek
och heder — och det var det bästa som kunde sägas om
saken. Olyckligtvis antog äfven en annan detsamma och
blef omedvetet fängslad — en för hvilken detta kunde
medföra större fara än för miss Bordillion. — Men detta
är att gå i förväg med sakerna.
—- Huru länge skall ni stanna i Danesheld? frågade
Wilfred då de lemnade stranden och kommo i sigte af
Sailors’ Best.
— Huru länge dröjer det innan skrinet kommer upp ?
svarade mr Lydney. Jag kan ej resa härifrån utan det.
Wilired var nära att göra en tvifvelaktig åtbörd. I
sådant falt var hans åsigt, att hans nya bekantskap skulle
komma att stanna för alltid i Danesheld.
— Förbättras den gamle amerikanaren? frågade han
plötsligt, då de stannade framför värdshusdörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
