Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Londonbankiren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436,
— Goda, förmodar jag? frågade polistjenstemannen
be-kymmerslöst.
Mr Bent nickade betydelsefullt.
>— Naturligtvis lemnade jag honom ett erkännande
att jag mottagit penningarne, så att han när han behagar
kan återfordra dem.
— Vet lörd Dane om detta ?
— Ingen vet om det, sir, utom jag sjelf; den unge
mannen affordrade mig ett löfte om absolut tystlåtenhet.
Lörd Danes åsigt är att Lydney sjelf innehar skrinet;
men —
— Nej, det är ej hans åsigt, afbröt mr Blair.
— Jag kan försäkra er att det så är, sade
polisin-spektorn.
— Jag kan försäkra er att det icke så är, sade mr
Blair myndigt. Om mylord sagt er det, måste han ha
haft sina egna skäl dertill.
Polisinspektorn ville ej ånyo motsäga honom. Han
såg på sin förman och väntade. Den senare sänkte
sin röst.
— Har ni hört att det är en komplott å bane att
göra inbrott i Dane Castle?
— Nej! utropade mr Bent förvånad. Hvem har gjort
upp den ?
Mr Blair sade honom så mycket han fann nödvändigt
för sina egna planer att säga. Han sade att Lydneys
hufvudändamål tycktes vara att söka efter skrinet, att komma
åt bordsilfret det andra. »
— Det är just i och för denna sak jag blifvit hitkallad,
slutade han.
— Jag har aldrig i mitt lif hört någonting som så
förvånat mig, utbrast Bent då han hunnit samla sina
tankar. Lydney göra inbrott i slottet för att komma åt
bordsilfret! Det förefaller omöjligt. Jag kan ej alls förstå
det, sir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
