Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Rättrådighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vi längre fram skola närmare påvisa är en rättskaffens vandel hos individen just den oumbärliga betingelsen för, att samhällsmaskineriet skall kunna fungera; den är själva veven i detta maskineri.
Kravet på rättfärdighet måste åtlydas — om icke all social samverkan skall knäckas i sina djupaste hjärterötter. Men det är också det enda, som med nödvändighet fordras. Och på grund av den särställning, som ett rättfärdigt handlingssätt intager, såsom det enda människorna förnuftigtvis kunna fordra av varandra, om de skola samarbeta, är det som vi göra det identiskt med moralisk vandel över huvud taget.
Att av sina medmänniskor kräva, att de skola vara givmilda, oegennyttiga, uppoffrande o. d., är ju lätt gjort, och man gör det rätt ofta, men hur vill man motivera ett dylikt krav? Det är ju alldeles tydligt, att på dessa områden, där man företrädesvis vädjar till känslorna, kommer man ingen väg med stränga påbud. Det är en icke obetydlig risk förenad med att utplåna gränserna mellan det som blott är önskvärt och det som måste göras; den risken förefinnes nämligen, att man tager sina egna privata, tillfälliga känsloutbrott för att vara något större och viktigare än enkel rättfärdighet. Under detta känslofrosseri riskerar man lätt att glömma vad som måste vara det viktigaste: de få, enkla krav, som vi tvingas att uppställa, om vi noga reflektera över de samlivets villkor, som varje människa är underkastad. De moraliska reglerna äro sålunda samlivsregler. Men de regler, som gälla vår egen person — dess hälsa och framtidsutsikter, dess känslor och sympatier — de ha intet med moralen att göra.
Det skall nu bli vår uppgift att närmare bevisa, att verkligen de moraliska reglerna äro, vad de ovan påståtts vara, nämligen ett osvikligt och oumbärligt medel att främja ett ostört välbefinnande i samhällslivet. Här få vi icke nöja oss med, att den eller den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
