Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Löftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om en handlande lovar mig, att jag med den
kikare, som jag står i beredskap att köpa, skall från
Köpenhamn kunna urskilja kyrktornet i Malmö, gäller
då detta löfte även för dimmigt väder?
Nej, jag får tydligen icke hålla mig till blotta
ordalydelsen, utan till vad språkbruket inlägger i dessa
ord. I regeln bör man hålla sig till det som är
löftesgivarens mening, ifall denna tydligt framgår av hans
yttrande. Ett lösryckt uttalande är dock endast ett
av de många uttrycksmedlen för, vad han menar.
Detta uttalande måste därför fullständigas med andra
faktorer, som åtfölja det och ge det dess särskilda
prägel, t. ex. en viss betoning, en tydlig ironi, e. d.
Denna uppfattning av vad som lovats måste
bättre kunna främja samlivets trygghet än manien
att hänga upp sig på den bokstavliga ordalydelsen.
Löftet grundas på en försäkran, som avgives till
en annan. Uttrycket "att lova sig själv" något är
därför (liksom talet om "plikter mot sig själv") ett
vilseledande språkbruk. Det betyder ju ej annat än
att föresätta sig något. Ett språkbruk kan vara rent
av skadligt, såsom när t. ex. folk skjuta sina plikter
mot andra åt sidan, därför att de "lovat sig själva"
något, som står i strid därmed, och sedan söka inbilla
sig och andra, att dessa löften komma i första rummet.
Det kan naturligtvis aldrig bli tal om, att de äro
viktigare och måste tagas mera på allvar än löftena
till andra. I alla händelser böra två så skilda ting
icke sammanställas. Genom "löftet till mig själv"
binder jag mig själv och kan frigöra mig själv. Men
genom löftet till en annan överlämnar jag knuten till
bandet åt en annan och kan icke bli fri utan dennes
medverkan — så vitt jag ej föredrager att sönderslita
bandet. Men i så fall kränker jag en annans rättighet.
Vad som ovan sades om tolkningen av ett löftes
ordalydelse, innebär att man också måste erkänna
tysta löften såsom bindande. Ty även om det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
