Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Naturlig och juridisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsyfta bevarandet av ett gott förhållande mellan de
styrande och den samhällsklass eller den ort, som valt
dem (genom vissa skatteomläggningar, förändringar i
tullsatser, olika slag av klasslagar,
järnvägsanläggningar genom vissa trakter, o. s. v.), samt slutligen
lagar, som trygga hela samhällets intressen (t. ex.
förordningar angående vissa smittosamma sjukdomars
spridning, förhållandet mellan borgenär och
låntagare, m. m.)
Just genom att fråga: "vem stiftar lagarna, och
vilka intressen äro de naturligaste för lagstiftarna?"
får man den riktiga uppfattningen av den juridiska
rättens karaktär. Även av den flyktigaste
undersökning måste framgå, att varje enskild lag icke
nödvändigtvis går ut på att trygga medborgarnas
gemensamma intressen eller ens behöver inrymma några
moraliska hänsyn till det rättmätiga vederlaget.
Fastän lagarna i sin helhet äro att anse såsom
ett tvångsmedel i händerna på några få styrande,
kunna dock moraliska hänsyn öva ett avsevärt
inflytande på dem, vilket beror på deras absoluta
oumbärlighet för statslivet, och det är synnerligen
intressant att närmare ge akt på, hurusom härskarmakten
för att kunna göra sig gällande måste taga hänsyn
till moraliska krav, men sedan, när den väl känner
sig fast i sadeln, genast söker komma ifrån dessa för
att obehindrat få fullfölja sina speciella syften. Från
hela det juridiskt-rättsliga området kan den dock aldrig
bortdriva principen om rättmätigt vederlag.
Vi ha sålunda kommit till det slutresultat, att
lagarna komma till och upprätthållas på ett sätt, som
icke har det ringaste med moralen att göra, nämligen
helt enkelt på grund av maktspråk. Men gäller då
detta även om de lagar, som antagits av de fria
medborgarna i en demokratisk stat?
Det har funnits författare — bland dem Rousseau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
