Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Stat och individ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller ett härskande flertal, ha vi redan förut avvisat.
Den demokratiska uppfattningen, att ett flertal alltid
har "rätt", har ingenting att göra med etisk rätt;
övergrepp kan begås lika väl av ett flertal som av
ett fåtal. "Antag att det på en generalförsamling av
filantroper bleve beslutat, att föreningen för att råda
bot mot påvedömets nackdelar, skulle anställa
missionärer att predika omkull detsamma. Skulle
katolikernas bidrag, som lämnats föreningen av humana
hänsyn, bli rättfärdigt använda på detta sätt?" Nej,
men varför icke? Emedan envar kan förstå, att när
han förenar sig med andra, kan han icke rättfärdigt
drivas till handlingar, vilka äro ganska främmande
för de syften, för vars skull han anslöt sig till
föreningen. "Den allmänna principen, som ligger till
grund för den rätta styrelsen av varje förening, är att
dess rätta medlemmar träffa överenskommelse om att
underkasta sig flertalets vilja i alla saker, som röra
föreningens ändamål, men icke andra." Men ingen
ville frivilligt underkasta sig ett flertal, som skulle
kunna avgöra alla ens angelägenheter. En stat, bildad
på samma sätt som en förening, genom allas frivilliga
anslutning, skulle, enligt sakens natur, blott komma
att befatta sig med helt få ting, nämligen sådana,
vilka det skulle ligga i allas intresse att främja.
Även om en sådan statsbildning, nu och för
beständigt, ligger utanför möjligheternas gräns, skulle
det dock icke sakna intresse att undersöka, vilka
ändamål, som i de bestående staterna kunna antagas höra till
dem, vilka angå allas intressen och dem, som blott
röra några enskilda i samhället. Kunde man ange,
vilka ändamål dessa voro, skulle man med detsamma
ha löst frågan om vad som kunde anses som
statsövergrepp. Och även om det aldrig skulle lyckas att
få statsmakten nygrundad på enhälligt frivilligt
bemyndigande, kunde man dock uppnå, att inom de
gällande statsformerna med kraft föra kampen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
