Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Hos en uppfinnare, som är Nobelpristagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
periment —, men hans snilles ljus lyser seglarna på alla jordens hav.
Han hörde noga på, följde noga med, och gjorde några frågor.
Sedan sade han: Jag är nöjd, mycket nöjd.
Det låg något mycket tillfredsställt i tonen. Han menade
tydligen vad han sade. Han tillsade, att 200 kr. skulle läggas fram till
kostnaderna för att göra tanken känd.
— Det är så rätt alltsammans, tilläde han, men ändå skall det
icke bli någon rörelse bland valmännen, utom i utomordentliga fall.
Tröghetens lag skall i alla vanliga fall verka därhän, att ingenting
inträffar.
Det är ju precis, vad vi här ovan sagt. Det såg han med ens.
Vi ha behövt ganska lång tid för att komma underfund med det.
Det skall utan tvivel bli mycket mindre röstning än man tror.
Specialsaker och struntsaker lämna vi alltför gärna åt
representanterna. Vi skulle till och med känna oss glada, om vi sluppe se en
del traggel och referat härom i våra tidningar.
När majoriteten tydligen är rent överväldigande mot oss, skulle
vi helt naturligt också ligga stilla; så ock, när vår mening kommit
fram till fullt betryggande seger, även om precis ej vår egen
representant stått på den sidan.
Men så underligt det än kan låta skulle systemet antagligen leda
till lugn även vid de utomordentliga fallen, och detta ju mera, allt
efter som det fick verka. Representanterna skulle antagligen helt
automatiskt foga sig efter den verkliga folkmeningen på helt annat
sätt än nu.
En tysk riksdag med denna folkkontroll över sig skulle
säkerligen ha fört fram skiljedomstanken, och majoriteten skulle ha
blivit nöjd; de andra folken, om de haft möjlighet till ögonblickligt
utslag av folkviljan, skulle likaledes ha mött fram med
skiljedomstanken, och det skulle icke ha blivit något krig.
Alltid böra vi dock förbehålla oss vår talan.
Det är under vår värdighet som människor att icke ens ha ett
tillfälle att träda fram, om vi anse det påkallat. Vi vilja icke vara
valboskap, utan fria och självbestämmande människor.
Tidigare låg boskapsinnehavet till grund för rösträtten, och
denna graderades efter vad man ägde. Då räknade man således
boskapen vid valen. Nu räknar man icke valmännen vid besluten,
varken i parlamenten eller vid konferensen i Paris, ej heller i
Washington. Detta är att nu i det parlamentariska livet sätta mindre värde
på människan, än man förr satte på boskapen. Detta kan knappast
kallas framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
