- Project Runeberg -  Den rättvända världen : Eskilstunarörelsens två nycklar till samhällslugn och världsfred /
74

(1921) [MARC] Author: Alfred Edling With: Gustaf Österberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Klippfast grund för parlamenten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN

Det göra vi, säger det ena partiet, men precis detsamma säger
det andra. Ja, det händer till och med, att olika fraktioner av
samma parti käbbla på det sättet mot varann utan återvändo. Och den
ena fraktionen av folket efter den andra säger, att riksdagen
representerar oss icke alls.

Därför har det också varit möjligt, att alldeles bringa
riksdagarna ur funktion i det ena landet efter det andra, senast för en
tid i Bayern. Så har det gått slag på slag under dessa år, så har
det varit förr, och så kommer det att fortsätta, om vi icke få ett
annat parlamentariskt system.

På de nya tyska och engelska parlamenten ha de vildaste
angrepp varit i gång, redan innan de sammanträtt. I England har
särskilt framhållits, att halva antalet valmän ej deltagit i valen, och att
till följd av valsättets ofullkomlighet den stora majoriteten i
parlamentet motsvaras av en minoritet av den väljande hälften, således
icke ens en fjärdedel av valmanskåren.

Så står det till redan när parlamentet först öppnas. Och när
sedan nya frågor komma upp, som icke alls voro bekanta vid valen,
var har man då folkmeningen? Parlamentet har intet förtroende
alls längre, sade Henderson nyligen, och efter honom har den nu
alltmera framträdande engelske politikern sir Robert Cecil instämt
i samma mening. En del fyllnadsval, som händelsevis förekommit i
England på senare tiden, ge ju också svar på frågan.

Sanningen är, att folkmeningen alldeles för otydligt kommer
fram genom parlamenten. Till följd härav komma folkets stora
väl-färdsfrågor icke i den rätta rörelsen där. De löften, som givits till
valmännen, hållas icke, och valmännen stå där bedragna och
hjälplösa.

Vad blir följden? Jo, följden blir helt naturligt denna
parla-mentsleda, som gör sig kännbar över hela världen. Denna trötthet
och leda gripa också de representanter, som verkligen önska göra
något för sitt folk och sina idéer. Och till sist följer rent förakt och
illvilja mot parlamenten.

Hur annorlunda skulle det inte bli med respekten, om man
visste, att folket verkligen stod bakom besluten! I de mindre
staterna hade man då klart för sig, att en eller annan miljon män och
kvinnor svara för besluten; i de större staterna tiotals miljoner. Det
kan icke slå fel, att parlamenten då skulle bli starkare än nu, mera
aktade, fullkomligt orubbliga. De, och i deras spets konungen eller
presidenten, skulle representera det verkliga folkmajestätet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 23:12:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rattvand/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free