Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Egendomsreformen. Envar bör kunna vinna ett skuldfritt litet hem - Bäst för alla parter att obehöriga lån avlysas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
II3
kontroll, de konsumerades kanske på lyxvaror eller slarvades bort på
ett eller annat sätt, och sedan, under vikande pris på produkterna,
måste gården släpa med dessa skulder i generationer, och hela landet får
sitta emellan för dessa räntor och amorteringar, som kapitalister i
andra länder draga till sig.
För tillfället hör man icke så mycket talas om dessa gamla
hypo-tekslån, ty egendomar och produkter ha för närvarande stigit i pris.
Men dyrtiden är en annan förbannelse för den stora allmänheten, en
förbannelse, för vilken vi i litanian bedja Gud bevara oss, och en del
av den ha vi för slarvskuldernas skull.
Och växlarna sedan. Överallt hör man talas om att folk blivit
förstörda av växlar. Överallt varnas för växlar. Det är bästa beviset
för att växlarna icke användas som de skulle. Om de tillätos endast
vid förflyttning av varor eller vid produktionsanordningar, och om
de ofelbart löstes, när varan blivit såld och produktionen avslutad, ja,
då kunde de inte lämna några obehagliga minnen efter sig. Då skulle
de i stället i minnet stå tillsammans med erinringen om förtjänster
och framsteg, som man gjort.
Behöva vi tala om börsspelet? ”Han är ett offer för börsspelet”.
Det får man se i varje tidning och höra i varje krets av affärsfolk.
Man har lånat pengar på börspapper, i hopp att de skulle stiga; man
har fått det; banker och bankirer deltaga i och leda börsspelet. Men
så faller utdelningen, man kan icke klara sitt lån och är ruinerad.
Sorgligare än allt annat är kanske ändå belåningen av
livför-säkringsbrev. Man har släpat med ett sådant brev ett halvt liv kanske,
för att få något för ålderdomen, eller för efterlevande hustru och
bam, men brevet har fått kapitalvärde och belåningsvärde, och man
får låna på det. Man får det även hos livbolagen själva.
Det är så lätt att få pengar på detta sätt, och de allra bästa och
mest omtänksamma falla för frestelsen. Man har ett behov för
tillfället, och man skall betala sedan, tänker man. Men detta sedan kommer
man till mera sällan; det vanliga är i stället att lånet ökas, sedan man
väl börjat.
Detta är som sagt värre än allt annat. Ty här krossar man
fullständigt sina framtidsplaner. Har man lånat på en inteckning, så
kan det väl vara något hopp, åtminstone i dessa tider, då
realegen-domen stigit i värde. Men penningen i försäkringen har fallit i värde
i och för sig, och det lilla som återstår har konsumerats av lånet.
Vi sade i början, att eftervärlden skulle välsigna oss, om vi kunde
slå ihjäl denna lånepolitik. Nog skulle vi åtminstone få höra en
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
