- Project Runeberg -  Den rättvända världen : Eskilstunarörelsens två nycklar till samhällslugn och världsfred /
137

(1921) [MARC] Author: Alfred Edling With: Gustaf Österberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Egendomsreformen. Envar bör kunna vinna ett skuldfritt litet hem - Hur står det till med samhällsgrunden nu?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 137

det var förskräckligt, och det skrevs därom i tidningarna, och så
fingo vi efter hand olycksfallslagar. Och i vårt svenska samhälle
få dessa stackare nu liten hjälp.

Men i krigsländema tycks man inte ens kunna skydda de
olyckliga, som låtit lemlästa sig under kriget. Värdelösa pappersbitar eller
plåtbitar bjudas dem som pension, om man ens kommit till sådan
ordning, att det blir fråga om pension. Så är det i nederlagets
länder med dess miljoner av invånare och miljoner av olyckliga. Men
nederlaget kunde lika väl ha drabbat de andra länderna, och i varje
land kan hela samhällsgrunden nu på detta sätt störta samman.

Ingen vet, vart det på något håll tar vägen under nuvarande
kriser och svindlande statsskulder. Är det på något ställe stort större
trygghet inom industrien, än det är för invaliderna?

Hur går det, om konkurrensen inom länderna och mellan
länderna slår ihjäl industrier, som kanske sysselsätta tusenden? Vart
skola de stackars människorna taga vägen ? Hur går det nästa vinter ?

Det har just nu blivit nämnt, att när telefonisterna haft sitt
nervuppslitande arbete i fem år eller så omkring, så få de helt
enkelt gå och ta vägen vart de vilja. Är det inte så överallt i
industrien, fast vi inte tänka på det?

Hur går det, när vi bli sjuka och åldras? Invalider som
invalider, och intet ha vi att trygga oss till.

Än är det arbetslöshet, än strejker och lockouter. Det är så
gott som ständigt ett inre krig. Man offrar miljoner i strejker och
lockouter för att skada varann och förstöra för varann, alldeles som
under kriget. Och så bli kanske lönerna höjda något, men allt
annat stiger också, och det blir i regel ingen behållning ändå, bara
nya svårigheter igen, och samma kamp fortgår i det oändliga med
samma resultat.

En och annan, som varit sparsam, har lagt undan en slant
och trodde sig på det sättet skola få någonting för ålderdomen. Men
pengarnas värde försvinner; i somliga länder har det nu i en hast
skett så gott som fullständigt. De, som avbetalat sina små ställen,
måste kanske skuldsätta dem på nytt bara för de odrägliga
skatternas skull. Åtminstone i vissa grannländer har man tagit även hus
och hem från de stackars människorna. Och det synes som om
förödelsen skulle vilja taga samma form överallt, om den icke hejdas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 23:12:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rattvand/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free