Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Egendomsreformen. Envar bör kunna vinna ett skuldfritt litet hem - Den nya hemgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
139
Men ett samhälle med trevna hem överallt, skuldfria hem eller
på väg att bli skuldfria, skulle givetvis erbjuda mycket bättre
förutsättningar även för affärsliv och industriliv, än ett samhälle av
fattiglappar.
Med det senare slaget av samhälle skulle också de väsentligaste
fattigvårdskostnaderna försvinna.
Försvinna skulle även nutidens rent måttlösa kristids-,
kommissions- och regleringskostnader. Ha människorna bara något eget,
om än det minsta, så sätta de en ära i att hålla sig uppe utan bidrag
av fattigvård; detta är ett betydelsefullt faktum, som erfarenheten
slagit fast.
Det är frestande att här framdraga exempel. Vi skulle kunna
räkna upp den ena efter den andra, som dragit sig fram på en liten
slant, eller för att de haft en liten vrå eller ett potatisland. Hur
bra skulle de då inte ha rett sig, om de haft ett litet ordentligt,
skuldfritt hem med ett par tre tunnland jord i god kultur till, och haft
fruktträd och husdjur samt litet av varje!
Allt detta blir nya, ofantliga vinster, som vi icke få glömma att
bokföra på de egna hemmens och småbrukens konto. Om
småbruken i sig själva icke vore den främsta odlingsformen, så skulle
de dock vara främst som social form. Gå vi bara på med industrier,
affärer och storgods, ja, då få vi nog också behålla både de fattiga
och fattigvårdskostnaderna, liksom hela det nuvarande
inbördeskriget.
Hur skulle det vara i stället för detta inbördeskrig? Jo, när
den ena gruppen och den andra framställer krav, så skulle det visst
inte få gå till inbördes krig då heller, utan förhållandena skulle
ordnas på skiljedomens väg. Likaväl som vi gent emot kriget ställa
krav på obligatorisk skiljedom, så resa vi samma krav gent emot
de inre krigen, slagsmålen, förstörelsen, hatet. Så gör ock
Mille-rand, Frankrikes ”återuppgående stjärna”; sedan detta skrivits dess
konselj president.
Folkets samlade röst skulle i ena fallet som i det andra ge oss
denna obligatoriska skiljedom, vilken man för övrigt, vad de
industriella striderna beträffar, redan lär ha på sina håll, som i Norge.
Om de två parterna i en viss industri, eller de politiska
partiernas yttersta flyglar icke vilja godtaga skiljedom, så skall alldeles
säkert folkmajoriteten ålägga dem det. Och så kan vid omfattande
strider den av hela folket kontrollerade representationen bli skiljedomare.
Här ser man en ny stor uppgift för den direkta folkkontrollen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
