Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Världsreformen. Ett fridsällt folkförbund på Eskilstunarörelsens grund - De andra fredsvägarna äro icke framkomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
Vad Sverige beträffar, hade vi på några sidor noterat litet av
dess insatser under seklernas lopp och på alla mänskliga områden,
men vi ha låtit det ligga. Det här blir långt nog ändå.
Man ignorerar hela raser. Man dömer ohejdat. Mer eller
mindre orättvist dömer man ledarna, och alldeles orättvist dömer man
folken, vilka icke haft något att säga till om, utan blott på ledarnas
order satt in sina liv. Ja, man dömer dem även för denna deras
trohet!
Evig ära åt den tapperhet, som reste sig mot de tyska ledarnas
våldspolitik, men skam åt dem, som döma det tyska folket, vilket är
lika bra som andra folk. Hela världen må väl veta, att det med mera
duglighet och intelligens än många andra folk fyllt sina plikter; att
det i flere avseenden varit världens främsta folk.
Vad man i stället skulle döma och göra slut på, är det system,
som satt folken utanför de stora besluten.
Man bör ock minnas, att alla ledare och alla folk, även de folk,
ur vilkas krets domarna nu framträda, haft mörka fläckar i sin
historia. En gång var det inkvisitionen, en annan gång slaveriet och
opiumkriget. Och vi hyggliga skandinaver hade som förfäder
vikingarna, vilka icke heller voro så blödiga.
Man dömer, men vad förstå vi egentligen i grunden av vad som
sker? Livet är något, men vad det är veta vi icke, sade Heidenstam
nyligen. Vi lära oss alltmera om stjärnorna, men mysteriet kring
dem blir bara djupare, sade en astronom just nu. Blott så mycket
kunna vi begripa, att världshistoriens gång icke kan vara beroende
av kortsynta människors felgrepp. Den är det icke, lika litet som
stjärnornas gång på Vintergatan.
Skulle alla människors öden vara beroende av ett penndrag av
en eller annan nervös kejsare eller annan ledare? I en kritisk
situation för världen satt Bismarck och tänkte, men så kom en fluga och
stack honom i pannan, så att hans tankar fingo en annan riktning.
Det var inte ens Bismarck, utan det var flugan, som styrde världen.
Ja, kanske det! Men så är det nog ändå icke.
Översvinneligt och heligt som himlens valv välver sig över
oss, är livet, det ana vi, men det enda vi säkert veta är, att vi alla
äro stackare och syndare inför dess höga krav. Misslyckad är vår
insats, säger till och med en sådan som nyssnämnde Heidenstam.
Även Clémenceau, segraren i världshistoriens största krig, gjorde
härom dagen en sådan syndabekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
