Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Världsreformen. Ett fridsällt folkförbund på Eskilstunarörelsens grund - En vädjan till värdsliga och kyrkliga ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
201
Läs noga! Det ligger mycket bakom varje rad. En vida berömd
filosof, för vilken vi fingo föredraga vårt manuskript, hörde mycket
noga på särskilt här, och de nyss kursiverade orden upprepade han
för sig själv, samt sade: Det är fullkomligt rätt. —
Vi vilja binda alla ledare vid dessa sanningar. Vi vilja nagla
dem fast förmedels deras egna vackra ord, så att de icke kunna
komma loss.
Men om nu detta är vägen, så är det våra ledares plikt att gå
före.
Det kan väl hända, som redan blivit sagt, att de icke precis
styra världen, fast det kan se så ut. Världens öde ligger nog i
starkare händer. Men oerhört måste dock deras ansvar vara.
Skolgossen har icke byggt skolan, och styr den icke, men det
är icke litet ansvar för honom med att han lär sig läxan och iakttager
rättelserna.
Nu ha vi alla fått en läxa under världskriget. Ledarna sade då,
att de kämpade för rätten. Men hur var det i det fallet med somliga,
ibland åtminstone, och hur har det sedan gått? Vilja de nu alla i
fortsättningen framträda för detta, som är den verkliga rätten? Stor
blir deras heder, om de visa att de äntligen fattat läxan, om de vilja
göra sitt till för att säkerställa rätten och freden. Det skola de, om
de bygga på den verkliga folkviljan och på hemmen.
Stort är de kyrkliga ledarnas ansvar. Ändå mera väntar man
av dem. Man hade under kriget väntat mera av dem. De skulle strax
ha rest till fronterna och manat till besinning. De skulle ha satt in
hela sin ställning härpå och tagit alla följderna. Så kan man tycka
åtminstone. Må de nu icke slå sig till ro, förrän de samlat
människorna till denna försvarsställning mot det grövsta våldet och den
grövsta noden!
De ha fått våra två satser. Vilja de forma dem till bestämda
bud, mot vilka det icke får brytas? Den internationella
kyrkokon-ferensen i Uppsala för ett par år sedan uppvaktades med den första
satsen, och lät svara oss, att den i en resolution uttalat sig för ”mera
självbestämmelserätt.” Detta är för litet och för svagt. Full
självbestämmelserätt och full hemrätt måste buden innehålla, och som
förr i världen måste kyrkorna från sin gemenskap bannlysa envar,
som bryter emot dem, liksom de ju nu från sin verkliga gemenskap
avvisa tjuvar och mördare, tills de bättra sig.
Vi veta väl, att människorna behöva mera än detta. Gå vi riktigt
till botten, och äro vi riktigt ärliga, vart komma vi då? Jo, till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
