Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Världsreformen. Ett fridsällt folkförbund på Eskilstunarörelsens grund - En vädjan till värdsliga och kyrkliga ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 205
Lloyd George har behagat erkänna, att han för över tre år sedan
uppvaktades med en broschyr — avsänd den 7 april 1917, och den
6 augusti föregående ar sänd till Amerika —, i vilken samma satser
drevos.
Denna broschyr hade vi själva satt upp på engelska språket och
tryckt i vår egen handpress. Den var så långt ifrån tyskvänlig, att
det sades i densamma, att om vid Lusitanias sänkning folken själva
haft något att säga till om, så skulle deras dom ha kommit
ögonblickligen, således mycket hastigare än president Wilsons åtgärder gent
emot U-båtskriget.
Nej, här lyckas inga angrepp, inga undanflykter, ingen
överlägsenhet, inga tomma deklamationer. Eskilstunarörelsens två satser
ligga fasta som klippor. Vi undra just, vad det nu finns för andra
klippor i världsstormen, om man håller sig till, vad vi med våra
mänskliga ögon kunna se.
Alla människor skulle se dessa klippor, om de utvisades för dem.
Tjugutusen här ha sett dem efter signal från ett svenskt samhälle.
Alla partier, precis desamma som finnas på alla håll i världen, sågo
dem med ens och enhälligt.
Det behövdes bara att varmhjärtade människor på andra håll
och i andra länder satte sina medborgare i rörelse på samma sätt. I
miljoner och hundra miljoner skulle människorna komma, och från
hela världen skulle de samlas under den dubbla frågan: Få vi talan
och hem? Ja, eller nej!
Vad skall svaret bli från Wilson och Lloyd George, från påven
och från ärkebiskopen av Canterbury? Skola de på nytt kasta ut
i luften ord om Gud och humanitet, frihet och rättfärdighet, utan
att låtsas om våra frågor?
Vi tro det knappast. De vilja säkerligen det rätta som vi. De
måste lida förfärligt av eländet i världen. Få vi bara ett rätt grepp
på frågorna, så få vi dem med.
Vi få dem med alla, både Foch och Hindenburg, Mannerheim
och Lenin. Ingen är så säker på sig som han låter. Kejsar Wilhelm
var det tydligen icke, det ha vi minsann fått reda på nu, och Lenin
är det lika litet.
Våra krigare på olika kanter äro bestämt icke heller så farliga
som de synas. Heidenstam har uttryckt en förmodan, att de på några
timmar skulle kunna kasta om och falla i varandras armar. Det tro
vi också. De behövde bara en liten stöt till det av den samlade
mänskligheten, en formel, under vilken de kunde mötas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
