Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Omsättningsskatt med skattefritt avdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
Alla skulle nämligen åtnjuta en hög skattefri gräns. Den bör
dock möjligen rätta sig efter levnadskostnaderna på olika orter och
framförallt efter familjens storlek. Franska förslaget har också
något slags skattefri gräns, men hur man vid en verklig
omsättningsskatt kan fullt realisera den tanken utan att följa våra vägar förstå
vi icke. Den gräns, som emellertid finnes, uppgives för Paris gå till
mellan 4,000 och 5,000 francs och stannar för landsorten vid hälften.
Ovanför den skattefria gränsen bliva skattemärkena
verifikationer till bokföringen och påkrävas som sådana. Envar blir skyldig
att uppvisa skattemärken i förhållande till sin omsättning, och
bokföringen skall visa omsättningen, alldelés som våra handlande nu
äro ålagda att ha riktiga böcker. Oriktigheter följas av risker.
På ett eller annat sätt kan kontroll åvägabringas även ovanför
den skattefria gränsen. Envar skall vara skyldig att vid påfordran
uppvisa skattemärke för vilket som hälst inköp, och följes denna
bestämmelse av hög risk, så aktar man sig nog för slarv.
Vid varje affär är det minst två personer, som mötas, och man
aktar sig bara för det. Alla i allmänna handeln cirkulerande varor
ha skattemärken, utlösta av handlanden, och han har intresse av, att
få sina utlägg tillbaka, och allmänheten kan kontrollera vad som sker.
Om nu det inom andra gränsen, som icke går åt till skatt,
tillvara-tages för envar, så får envar intresse av att själv kontrollera sina
märken även mellan de två gränserna. Skatten skulle i
främsta rummet gå till staten, och resten till kommunen eller landstinget,
så långt dessas krav sträcka sig. Blir det då något över, så
åter-ginge det till skattebetalaren.
Bara det att leda skatterna till en enda punkt och där göra
fördelningen är en praktisk förenkling mot nuvarande olika
uppbörds-ställen, och skattens successiva inflytande i samband med varuinköpen
skulle minska obehaget och svårigheterna vid skatteutlägget.
Nu behöver icke statkarlen pina ihop 140 kr. på en gång.
Skatten flyter in, utan att han tänker på det. För honom förvandlas
den för resten väsentligen till sparmedel.
Men även för alla andra, som icke ha stora kapital att ta av,
äro skatteuppbördema nu en pina och snedvrida beräkningarna för
långa tider. Även de skulle vara tacksamma för en successiv
skatteinbetalning. Årsvinsten föreligger väl sällan i kontanter för någon.
Ett mycket starkt drag i vårt förslag är ju, att skatten upptages,
då de pengar, som skola bära den, ligga framme. Nu kommer man
året efteråt, och då finns kanske ingenting att ta. Man måste sätta
sig i skuld för skatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
