Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Här måste dragas upp en lyxgräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
HÄR MÅSTE DRAGAS UPP EN LYX GRÄNS
När skall då sådan skadeersättning för lyxkonsumtion eller
lyximport lämnas? Var går lyxgränsen? I viss mån besvarar denna
fråga sig själv. Man förstår utan vidare, man känner på sig,
vad som är lyxvaror. På något ställe i utlandet har man i dessa
dagar som lyxvaror betecknat sådant, som ”icke är nödvändigt för
den dagliga förbrukningen”.
Som förut sagt lär en officiell svensk utredning hålla på med
ett förslag om omsättningsskatt på lyxvaror. Man tror sig väl då
också officiellt kunna säga, vad som är lyxvaror.
För övrigt ha vi ju en hel del lyxskatter redan, såsom på siden
och dylikt, liksom vi ha nöjesskatt. De allmännaste
nödvändighetsvarorna vet man ju också utan vidare, vilka de äro.
Men det är ju givet, att det kan uppstå många gränsfall och
tvivelaktiga fall. Låt oss härvid först tänka på importen. Och som
vi förut antytt skulle då i dessa tvivelaktiga fall majoriteten själv
få avgöra, vad som är lyx. Vad majoriteten förklarat sig behöva av
importvaror för att leva, det är nödvändighetsvaror. Detta kunde
vara första steget.
Vi ha också förut antytt, huru man skulle gå tillväga.
Vi skulle ha en omröstning så lagd, att den tvingade till urval.
Om man utan vidare frågade, huruvida apelsiner skulle vara fria, så
svarade kanske alla, att de borde vara fria. Men om man ställde
frågan så här: antingen risgryn eller apelsiner, så finge antagligen
risgrynen de flesta rösterna såsom varande ett mera utpräglat födoämne.
Om det så vore exempelvis ett 20-tal tvivelaktiga saker,
förklarades att blott hälften eller en fjärdedel skulle få bli kvar på den
skattefria listan, det övriga skulle strykas — man kunde förbättra
tekniken än mer —, och man skulle på så sätt få fram, vad som hos
flertalet ginge in bland de stora, nödvändiga förbrukningsartiklarna.
Lyximporten skulle sedan extra betalas med stämplar å varorna,
och överhuvud taget skulle lyxersättningen uttagas till minst lika
högt belopp som produktions- och salukostnaden, varjämte skulle
betalas skatt. Spritkostnaden är väl nu tre gånger så hög som
produktionskostnaden.
Men man kunde naturligtvis gå fram på ett mjukare sätt än så.
Somt kunde belastas mindre, annat mer. Man skulle bara tillse
att hela lyximporten bleve ålagd att minska statens sedelskuld med
sammanlagda värdet av denna import, skatten oräknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
