Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Inga märken, bara ömsesidig stämpling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
275
Men motböoker måste man ha i alla fall, ävensom ömsesidiga
noteringar i desamma av de affärer som göras. Detta såväl för att
bevisa, att sedeln omväxlas vid varje affär, som för att få kvitto på
skatten och uppgift på den sammanlagda förbrukningen.
Men härtill behövas icke märken, endast en stämpel å vardera
sidan. Säljaren kan åtaga sig stämplingen, så blir besväret för
köparen ingenting alls; han får bara fördel av anordningen. Säljaren
brukar räkna ihop köpesumman på en strut eller ett paket-omslag.
Han må väl lika lätt kunna skriva in siffrorna i en bok och räkna där.
Säljaren sätter i köparens motbok sin stämpel framför
slutsumman för den affär som gjorts, begär fram köparens stämpel och
anbringar den, under köparens kontroll, framför slutsumman i sin egen
bok.
Men medan han har köparens stämpel i sin hand måste han,
då vi nu icke förbruka märken vid varje affär, använda stämpeln
en gång till för ett mycket viktigt ändamål. Han måste för sin
egen skull avstämpla köparens sedlar till samma summa och med
samma nummer, ty även detta hör till, om säljarens sedlar skola få
något värde för honom. Och det ena är lika lätt gjort som det andra.
Här mötte då en praktisk olägenhet. Om köparen lämnade en
massa småsedlar, och dessa alla skulle avstämplas, så dugde de icke
i rörelsen längre, utan måste först till banken för att omväxlas.
Visserligen borde det kunna gå för sig, men det skulle orsaka besvär
både för säljaren och för banken. Särskilt kunde svårigheter möta
långt ute på landsbygden. Bättre vore ju, om alla småsedlar kunde
få röra sig fritt vid växling och köp som nu.
Men hur skulle det gå till?
Första tanken var då den, att avstämplingen kunde äga rum på
baksidan av en större sedel, den största som fanns inne, och på denna
fortsatte man att avstämpla vilken summa som hälst, så långt
sedelvärdet räckte. Bleve en sedel icke fullständigt avstämplad, så gjorde
det heller ingenting. Då fick man bara tillbaka på den vid
omväxlingen i banken.
Men att ha en större sedel inneliggande medför ju ränteförlust.
Kunde man icke lösa problemet på en bättre väg?
Vad här är fråga om gäller ju närmast handlande, stora
jordägare m. fl., hos vilka pengarna samlas. Men dessa personer ha ju
alltid något tillgodohavande i bankerna. Då kunna de från banken
erhålla kontokurant på ett stycke av detta tillgodohavande,
representerande 1,000 kr. exempelvis, eller vad som passar sig, och sedan
kunna de på detta papper avstämpla de inkomna sedelsummorna. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
