Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Vad skall det bliva av bilväsendet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
287
vanligen fram bara med en passagerare, i andra hälften av fallen bara
med föraren, medan gatan vimlar av folk, som kunde få följa med.
Det har varit mycket tal om slöseriet vid Stockholms spårvägar.
Nu är det två personer, som ha hand om vagnen. Mången anser att
en person kunde föra den. Men varje vagn för dock nu tjogtals
passagerare.
Är denna spårvagnstrafik slöseri, ja, vad skall man då säga om
den stora bilen, som går fram med endast en passagerare, eller till
och med bara med chauffören? Det är ju matematiskt klart att
slöseriet i sistnämnda fall är tjugu gånger större.
Den enskilde betalar det, säger man. Nej, säga vi. Vi få alla
betala slöseriet genom minskning av vårt sedelvärde. Slösaren tar
bort vårt sedelvärde, och han måste lämna ersättning genom
inleverans av sedlar till det allmänna.
Detta gäller också yrkeschauffören, så länge som han står i
uteslutande tjänst hos detta system. När han för bara en person, eller
själv far ensam tillbaka, medan gatan är full av folk, så är det
slöseri och kan icke bli någonting annat. Även han skall betala
ersättning, det vill säga: taxorna skola vara så höga, att det räcker till
ersättningen åt det allmänna.
Men här skulle vi ju ha låga taxor och allmän nytta i stället.
Och här kan, vill det synas, för detta måls vinnande en kombination
komma till stånd mellan enskilda och allmänna intressen.
Vi sågo härom dagen vid Tegelbacken i Stockholm
riksmarskalken stiga upp i en spårvagn tillsammans med annat folk. Varföi
skulle icke riksmarskalken då lika väl kunna fara i bil tillsammans
med annat folk? Att riksmarskalken gjorde det, tvivla vi för resten
icke på, ty sådan är han, men då kunde också vilken som hälst göra
det.
Bilen kunde ju så inredas, att den kunde utom ägaren eller den
som beställt den föra ett halvt dussin personer till. En bil går för
resten mycket stadigare och bättre då, sade en bilägare, med vilken
vi talade härom.
Somliga bilar gå nu alltid vissa linjer och kunde registreras på
dessa linjer och på vissa tider. En bilägare kunde bara ha fördel av
att han på det sättet reglerade åtminstone en del av sina bilfärder,
pressade sig att passa tid, alldeles som han har fördel av eller mycket
väl kan underkasta sig att passa på tåget eller spårvagnsturerna.
Vid signaler från givna stationer skulle bilarna stanna och taga
upp passagerare, om rum funnes. Och när dessa extra passagerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
