Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Kejsar Wilhelm nära vår tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
299
dokument i handen. Ja, det var viktigt nog för honom, men det var
inga dokument, det var ett stycke bröd, omsvept med papper.
Svårt att hålla sig allvarsam hade man också, då man i en av de
tyska staterna före kriget, direkt kommen från golvet å fjärde klass,
fick stiga upp i ett elegant ekipage med livréklädda kuskar och
betjänter, annars avsett för diplomaterna, och på det sättet fara
omkring. Även i flera andra stater ha vi med bil eller hästar, tillhöriga
det allmänna, förts långt in i länderna, emellanåt vi vandrat omkring.
Vi ha i Frankrike, Belgien, Holland och England tagit in på de
uslaste nästen och dragit oss fram på de tarvligaste utspisningsställen
för att respengarna skulle räcka till och för att vi skulle få lära känna
förhållandena grundligt, innan vi överallt passerade upp till
regerings-myndighetema.
Våra kamrater på ett par av dessa storartade pensionat bådo
ödmjukast att få äta upp resterna å den tallrik, från vilken vi ätit.
Bättre stod det inte till därute, inte ens före kriget. När vi sedan
kommo till Malmö fanns i järnvägsrestaurangens matsal 32 rätter på
bordet, därav en hel del varmrätter. Sverge vet inte, hur bra det
kunde ha det.
Från en krog i London, där en annan gäst bad att få den
köttbit, som vår kamrat den gången makade från tallriken, därför
att han trodde att den var skämd, gingo vi upp till den engelska
världsregeringen och fingo under ett par timmar konferera med en
av dess medlemmar.
Över amerikanska kontinenten passerade vi fyra gånger. En
järnvägsbiljett kan en tidningsman vanligen trassla sig till där, men för
avvägen till Niagara lyckades vi icke få någon, och då måste färden
försakas. Ty sex dollars var mycket pengar för oss och räckte till
mat i flera dar, om man levde på huvudsakligen bara bananer, vilket
vi tidvis gjorde, som en liten kassabok från resan visar.
Däremellan kunde inträffa, att journalisten fick spisa
tillsammans med påvens ambassadör och andra höga herrar och damer, då
en betjänt stod bakom varannan stol. Och hur liten kassa vi än hade,
nog sökte vi leta oss fram till regeringarna och
regeringsdepartementen även i nya världen. I kapitoliet i Sanct Paul talade man svenska,
och vi minnas den alkov å parlamentshuset i Manitoba, där
premiärministern i den staten tog emot oss.
Till sist kommo vi till vildaste västern, där man å väglösa vidder
fick följa med prärievagnar eller färdas på hästryggen. Här åt man
bröd av mjöl från handkvarnar, här levde man av villebråd, som sköts
från vagnen och tillreddes vid eldar i fria luften. Vi minnas just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
