Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - De gamla, de sjuka och de lemmalytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i4
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
arbete, och hans hustru skulle hjälpa honom. Men han var
ekonomiskt redlös. Han var slav åt en fattigvårdsstyrelse, som gjorde med
honom som den behagade. Det hjälpte ej ens, att vi insamlade tusen
kronor åt honom till bidrag till eri stuga. Fattigvårdsstyrelsen i en
socken, där en stuga fanns, ville icke ha in honom i socknen, och
som styrelsen hade grepp på ledningen i sparbanken kunde han icke
få lån till vad som fattades.
Han hade alltid förstått vårt program, sade han, när vi sutto
tillsammans på soffan där, men nu förstod han det allra bäst. Man
kan vara säker om, att han förstod det nu! — Om jag haft en stuga
med litet jord till, som nu blivit min, då hade jag och min hustru
och min lilla gosse varit räddade, sade han. Och därmed skildes vi
från honom. Han kunde på sina kryckor släpa sig fram till trappan,
men icke längre. Uppför trappan måste- sjuksystrarna bära honom
som man bär ett barn. Nu, vid detta tillfälle, buro de honom. Men
sedan för hela livet kastades han och hans familj bort som man
kastar avfall på en sophög.
— Men man ger ju dock de där invaliderna litet undervisning,
säger man. — Ja, sådan den blir, och när den blir.
Det kom en ung blind man till oss nyligen. Han och en till
hade blivit blinda genom förtäring av träsprit. Också för honom
samlade vi in tusen kronor, och mer än det, och så sökte han och vi
genom förhandlingar på alla möjliga håll räkna ut någon undervisning
för honom, som kunde vara bättre än korgmakeriet. En blind
korg-makare här hos oss säger, att han nu omöjligen kan förtjäna något
på de korgar han gör, men möjligen litet på dem han köper från
Tyskland.
Men tror man att det gick att få bättre undervisning, fast det
med litet god vilja hos höga vederbörande borde ha kunnat gå, och
fast det för länge sedan borde ha ordnats något bättre för de blinda?
Allt vad man kan räkna ut borde naturligtvis förbehållas dem. Varje
blind och lemmalytt borde genast få tränas för den bästa lätta plats
som stode att få. — Nej, det gick inte.
Nå, men kunde den blinde då få komma in vid korgmakeriet
åtminstone? Nej, det fanns icke plats i skolan på en tid ännu. Vi
telefonerade själva till skolan, och fingo detta besked, så att vi veta
även här vad vi säga. En fattigvårdsordförande meddelade oss på
tal härom, att i hans kommun fanns en annan blind, som i två år
väntat på plats och troddes få vänta ett år ännu. Så slöa äro de, som
ha oss om hand, att de icke ens kunna göra rum för en stol och en
blind i en skola!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
