Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Skuldmiljarderna i rullning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
ringsägare fått andra folk i sina klor. Vi veta icke heller, vad som
kan hända oss. Låt oss hellre vara på den säkra sidan.
Det är ej mer än en halv miljard av vår statsskuld, som ligger
i utlandet. Det är icke hela världen. Låt oss på svenska händer
flytta över allt, vad flyttas kan, och så fort som möjligt. Vi låna
upp pengar för ändamålet genom att för de restituerade skatterna
lämna vad som är bättre än pengar, eller tre procents obligationer.
Av hypoteksobligationerna lär nu blott ett hundratal miljoner ligga
i utlandet. De böra också uppköpas fortast möjligt.
När vi på detta sätt fått alla skulder liggande inom landet, så ha
vi i vår hand att göra den ekonomiska regleringen. Den sker medelst
en årlig amortering och en fullständig kontroll över användningen
av de inkomna pengarna. Men utan ett sådant system går det icke.
Av sig självt går det icke.
Antag att all inländsk skuld då vore tio miljarder, tio tusen
miljoner kronor. Det är verkligen en börda som tynger. Hur mycket som är
stående och dött vet man icke, men det är nog det mesta. Ur denna
död måste Sverge vakna upp.
Många tusen miljoner i döda skulder. Räntan uppe i sju och
åtta procent. De utsugna pengarna kunna användas hur som hälst
och kastas vart som hälst. Hur kan någon ansvarskännande svensk
befinna sig i lugn, då hans land och hans folk ligga under ett sådant
system ?
•Vi hade först den där egnahemslinjen, med vilken vi sökte lugna
oss. Och då vi sågo, att den icke räckte, gingo vi ett stycke till,
nämligen till penningkontrollen och de rättfärdiga skatterna.
Nu hade vi i viss mån vunnit lugn. Visserligen kunde pengar
sugas upp och samlas på räntevägen, och det snart sagt utan arbete
och omsikt, i släkte efter släkte. Men vi hade dock kontroll över,
hur dessa pengar blevo använda. Vi tyckte oss ha hunnit åtminstone
lika långt som Henry George i sina spekulationer.
Men här kunde bli evig skuld i alla fall. Evig skuld till fonder
kanske. Hur man än strävade, så stod man på samma punkt. Och
rätt som det var sjönk man djupare i skuld, och det måhända bara
genom en räntehöjning. Och en sådan där enprocentig eller
halv-procentig amortering, som gav skuldfrihet efter 37 år eller 70 år, åt
nästa släkte eller släktet efter det nästa, om amorteringen fullföljdes,
tillfredsställde oss icke heller.
Nej, det blev bara en väg kvar, den skarpa amorteringen, vunnen
med en samtidig räntereglering. Skuldfrihet på sexton år, det kunde
något vara. Skuldmiljar derna i rullning! Inte deras kvävande tryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
