Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sig bland de älskade liken, dem hon sköljde med sina tårar; sorgen gjorde
henne orörlig, hon gaf icke mera tecken till lif, och hon var förvandlad i sten.
En väderil fattade henne och förde henne till Lydien upp på ett berg, der man
ännu kan se hennes aldrig stillade tårar rinna ur ett marmorblock.
Phaeton, symbol af det blinda öfverdådet. Han var son af Phcebus och
Oceani dotter Clymene; då hans höga börd betviflades, sände modern honom till
solguden, för att af honom sjelf få bekräftelse på hvad hon uppgifvit. Icke nöjd
med att af Phcebus öppet erkännas såsom son, utbad Phaeton sig tillåtelse att
framställa en bön, och sedan fadern med ed förbundit sig att bevilja hvad han
än önskade, begärde han att en dag få köra solons vagn. Inseende vådan af en
så öfverdådig önskan, sökte Phcebus på alla sätt afråda honom derifrån; men dä
han stod fast dervid, och han sjelf ej kunde bryta sin ed, måste han låta honom
bestiga vagnen, gaf honom tömmarna och sade honom, huru han borde styra.
De vilda hästarna märkte snart, att husbondens händer icke höllo i tyglarna,
al-veko från den vanliga banan och kommo så nära jorden, att hafvet uttorkade,
bergen började smälta och allt råkade i brand; vid detta tillfälle fingo Afrikas
invånare sin alltsedan bibehållna svarta farg. Eör att hämma oordningen och
förekomma hela verldsrymdens förstöring, lät då Jupiter ett åskslag störta den
unge våghalsen från vagnen och återföra solen på rätta stråten. Phaeton
nedföll i floden Eridanus, nu Po i Italien, der han drunknade, och hans systrar, som
på stranden begräto hans död, förvandlades till poppelträd.
Bellerophon var äfven en sinnebild af förmätenheten. Uti Lycien fans ett
vidunder, kalladt Chimär a, med lejonhufvud, getkropp och drakstjert, som spydde
eld och dermed åstadkom mycken skada; detta erhöll Bellerophon i uppdrag att
bekriga, till hvilken bragd han af Hinerva fick låna hästen Pegasus. Han
lyckades att besegra och döda vidundret; men, öfvermodig af denna framgång, ville
han sedan begagna Pegasus för att svinga sig upp tiH himmelen; Jupiter sände
då en broms, som stack hästen så, att han stegrado sig och slog af sin ryttare,
hvilken af fallet blef lam och sedan lefde i en svårmodig ensamhet.
Chimncra tros hafvn varit ett berg med en vulkan i toppen, på livars sidor lejon valde sig
rof blund en nmngd der betande getter, och vid foten läg ett träsk fullt med ormar; denna trakt
skall Bellerophon genom sitt snille (Pegasus) gjort odliugsbnr. Andra hålla före, att vidundret
varit ett sjöröfvareskepp, som i fören hade bilden af ett lejon, på sidan af en get och i aktern
af en orm, hvilket Bellerophon öfvcrvanu oeh tog.
Soylla var en skön nymf, som älskades af en af Neptuns söner Glaukus; då
han ej kunde vinna hennes genkärlek, skaffade han ett gift, som han kastade i
den källa, der hon brukado bada. När hon dernäst nedsteg i källan,
förvandlades hon till ett rysligt vidunder, med tolf klor, sex hufvuden med stora svalg
och tre rader svarta tänder; kroppen liknade en hval, hvarur en hop tjutande
hundar utgingo. Eörskräckt öfver sitt utseende, kastade hon sig i hafvet, der
hon sedan qvarlåg, till stor fara för alla skepp, som kommo i hennes närhet.
Karybdis var en tjufaktig qvinna, som bland annat stal oxar från Herkules,
hvarför hon af Jupiters åska blef nedslungad i hafvet, der hon blef förvandlad
till ett monster, som tidtals uppslukade böljorna och allt annat, som kom i hennes
närhet, och sedan åter utspydde det, naturligtvis sönderkrossadt, hvarför alla
sjöfarande mycket fruktade att närma sig till henne.
Myterna om Sevlla och Karybdis hnfvn sin grund i tvenne för gamla tiders sjöfarande
vådliga ställen i sundet mellan Italien och ön Sicilien, hvilku ännu der synas. Scylla är en från
Calahrien sig utsträckande bergudde, omgifven af flere klippor, mellan hvilka vattnet vid stark
blåst låter hörn ett tjutande eller liksom skällande ljud. Karybdis är en midt deremot, nära
Messinns hamn vid Siciliens kust varande hnfshvirfvel, nu kallad Colofaro, hvilken synes ömsevis
iDsupn och utspruta vatten. Med den höjd, seglingskonsten nu uppnått och de stora farkoster,
som begagnas, anses dessa fordom fruktade hnfsmonster numera föga farliga.
Circe, omåttlighetens sinnebild, var dotter af luften och jorden. Hon var sä
skicklig i giftblandningar och trollkonster, att hon kunde förvandla menniskor till
kreatur; sedan hon dödat sin gemål, blef hon kär i Glaukus, åt hvilken hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
