Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
keln det 10:de, i måncykeln det 2:dra ocli i indiktionscykeln det 4:de; ocli hade då
från räkningens början omlupit 168 hela sol-, 248 mån- och 314
indiktions-cykler.
Efter dessa uppgifter är det lätt att för hvilket Sr som helst bestämma dess tal i såväl
de tre cyklerna, som i den Julianska perioden. Om till ett gifvet Kristi år adderas 9 och
summan dividéras med 28, så visar den blifvande resten hvilket år det är i solcykeln; blir resten O
så är det det sista eller 28:de. T. ex.: 1839 + 9 = 1848:28 rest 1; således var 1839 det 28:de;
sammalunda visar 1882 + 9 = 1891:28 rest 15, att 1882 är det 15:te i solcirkeln. Måncirkelns
ordningstal eller Gyllental kan efter samma grunder bestämmas; till årtalet adderas 1, summan
divideras med 19 och resten är årets gyllental; t. ex. 1842 + 1 = 1843:19 rest O, således var 19
gyllental 1842; 1882 + 1 = 1883:19 rest 2, gyllental för 1882. Vid uträkning af
indiktionscykeln udderus 3 till årtalet och summan divideras med 15, då resten visar det sökta talet, t. ex.
1882+3 = 1885:15 rest 10. Qvotema vid dessa räkningar visa de förflutna cyklernas antal,
hvilket vanligen är likgiltigt. Om till ett gifvet år adderas 4713, så fås årets ordningstal i den
Julianska perioden, önskar man åter veta ett sådant för något år före Kristi födelse, sa fås detta
om årtalet subtraheras från 4714.
SiilHlagsbokstäfverna. Med begagnande af de sju första bokstäfverna i
vårt alfabet, kunna ett helt års alla dagar bestämmas, och således en beständig
almanack upprättas, gällande för alla år. Detta tillgår på det sätt, att årets första
sju dagar betecknas med bokstäfverna A, B, C, D, E, F, G; åttonde dagen
börjar räkningen ånyo med A, så att 9:de får B och så vidare, hela året om. Häraf
blir en följd att hvarje veckodag har sin egen bokstaf, densamma hela året kring.
Om t. ex. nyårsdagen infaller på söndag, så blir A söndagsbokstaf det året; B
betyder då måndag, C tisdag, D onsdag. E torsdag, F fredag och G lördag; är
åter nyårsdagen en måndag, så kommer söndagen på den 7:de Januari och G blir
det årets söndagsbokstaf, följaktligen A måndag, B tisdag o. s. v. Detta gäller
likväl endast allmänna år; emedan skottår hafva en särskild dag inskjuten på den
24 Februari, som alltid har F, så förändras efter denna dag bokstäfverna till
de näst föregående, hvarför också ett skottår har två söndagsbokstäfver; så har
t. ex. 1864 C till den 24 Februari och derefter B till årets slut.
Årsdagarnes utmärkande med bokstafstecken är sä gammalt, att des9 uppfinning icke kan
uppgifvas till hvarken tid, ställe eller person; sannolikast har det först börjat i Egypten. Denna
slags räkning, pitagligen inkommen frän främmande länder, begagnades äfven af Tära nordiska
förfäder och kallades af dem Rimstaf emedan dagarnes tecken bestodo af runor, ristade på en
staf (käpp) eller ock på en flat träskifva. En sädan uppställning har äfven blifvit kallad
Prim-slaf, emedan den jemte dagtecknen äfven innehöll gyllentalen och dessa ofta benämndes Primtal
deraf att de utvisade nymånens »första» dag.
Genom dessa bokstäfver kan upprättas en beständig almanack (Calendarium
perpetuum), i hvilken man kan finna alla både månadsdagar och veckodagar för
hvilket år som helst, endast årets söndagsbokstaf är känd. Hvar 8:de dag har
nemligen samma bokstaf, och månadernas första dagar hafva samma bokstäfver
alla år. Till att veta dessa senare tjena följande gamla minnesord:
Alla De Dagar Gud Böd Eder Gå Christligt Fram Att Dem Fullända.
Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Augusti Sept. Okt. Nov. December.
Endast med någon öfning är det lätt, att med tillhjelp af dessa minnesord
och söndagsbokstafven, äfven utan almanack, bestämma både månadsdatum och
veckodag, för hvilken tid som helst. Härvid kan stor vighet beredas genom att
räkna på ena handens knogar och fördjupningarne mellan dessa; man kallar då
pekfingrets knoge söndag, fördjupningen bredvid måndag, långfingrets knoge
tisdag, fördjupningen dervid onsdag o. s. v. så får man lördag på lillfingrets knoge
och alltså hvarje veckodag på bestämd plats. När sedan kunskap om någon viss
dag önskas, räknas bokstäfverna på samma sätt, då frågans svar lätt finnes. Man
behöfver endast komma ihåg, att samma bokstaf, som utmärker månadens första
dag, äfven står för den 8, 15, 22 och 29 i samma månad. Exempel härpå äro:
Hvilken veckodag var den 1 Febr. 1862? Söndagsbokstafven var E och den
1 Febr. har enligt minnesorden D, och var alltså en lördag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
