- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
13

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

— Det lönar visst mödan! Jag tycker just hvad
hon lär vara för ett ljus!

— Jaha du, det tror jag att hon är; det har jag
tyckt på alla hennes bref. Hon är söt, det är jag
säker på. Jag tänker mig henne skön, som du, när
du ej förtretar mig; glad, som jag, när du låter mig
vara i fred, och god, som, ja hvem — — som jag
gerna skulle ville vara, men icke kan. Kort sagdt,
jag är förtjust i Ada, och hon skall bli min vän.

— Aj, så rörande! Uppträd då som Vänskap.
Häng på dig ett himmelsblått skynke och ta emot
henne med varma serveter och öppen famn!

— Jag kunde ha god lust till det; men mamma
vill inta ha så många figurer.

— Ahjo, hon har utvidgat sina idéer. Hon var
nyss här och ville ha mig med; men jag betackade
mig. Det voro alltför stort besvär för två fattiga
åskådare uppifrån fj elistugorna!

— Besvär! Ack, du koketta stycke! Om det
vore en rik herr styfbror som skulle firas, så blefve
du gerna tjugu figurer, om du kunde.

— Emerence!

— Ers majestät! Oh, jag har ju förplumpat mig
nu igen! Lilla, nådigaste Thérese, jag vill gerna låta
udda vara jemnt; jag mente ingenting, alldeles
ingenting förstås.

— Jag bryr mig verkligen inte om din mening,
— försäkrade den äldre systern med imponerande
värdighet.

— Ah! ett tvåmansbolster föll ifrån mitt bröst!
jag andas åter, — ropade den yngre med så komisk
lättnad, att Thérese måste nedlåta sig till ett löje.
Och som löje var någonting hvartill Emerence för sin
del alltid var färdig, så utbröt hon genast i det mest
friska och klingande skratt.

— Hvad skulle du ha föreställt i tableauen, om
du gittat ? frågade hon sedan, i det hon torkade
skratt-tårarne ur sina svarta, tindrande ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free