- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
76

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

utan motstånd, utan tvekan, lät vagga sig på
aningarnes vingar öfver tonhafvet af denna allvarliga melodi,
dess mera stodo emedlertid längesedan begrafna
önskningar, längesen förglömda läror, längesen förnekad
tro upp till ett skugglif, som, för att blifva något mer,
blott behöft, hvad han dock icke hade lust att gifva:
ett varmt omfattande. Nej, derpå var han för ingen
del betänkt, fastän hau väl kunde tillåta sig att
liksom i en dröm läppja på denna pokal af smärta och
njutning i underlig blandning. Han lät detta sitt
intryck förblifva en dröm och ingenting annat; och ehuru,
länge efter det sången förklingat, slutorden af den
första versen Ada sjöng ljödo i hans själ, fattade han
likväl blott såsom refrängen af en vacker barnsaga:

"Han är den rätte frälserman,
Säll den på honom trösta kan!"

Men som en militär ej har att göra med
barnsagor, om icke för att, såsom nyss, på en 6tund roa
småherrskap, så var Elmers ej sen att jaga på flykten
denna besynnerliga saga, genom att kasta sig in i ett
samtalsämne, det första bästa han fann till hands.

— Fröken Ada gömmer verkligen alltför
afuud-sjukt bort sina talanger, sade han, i det småflickorna
gingo att söka sina drömmar på de hvita kuddarne.
Vi ha snart varit en hel månad under samma tak,
och jag har aldrig vetat att fröken sjunger.

— Liksom det vore någonting att veta!
Ryttmästarn hör väl att min sångtalang är helt enkelt
bara natur.

— Förlåt mig, inte så alldeles. Fröken har ej
precist genomgått någon sångskola, det tror jag; men
det medfödda musikaliska sinnet har likväl blifvit nog
odladt för att göra natursången ganska förädlad.

— Ja, min farmor, som varit en på sin tid
utmärkt pianist, satte mina fingrar på fortepianot så
snart jag kom till henne, och undervisade mig med
forkärlek i musik, sedan hon fann att jag ej var utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free