- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
85

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

förfärligt lidande. Hade det ej varit omsorgen för er
själ–-

— Belials barn!,. Ni begagnar förskräckliga
uttryck, baron Lejonram.

— För det jag nämner saker vid deras rätta
namn? Kanske jag skulle kalla dem Guds barn! Här
finns ju ej en enda väckt, sen mer på nyttfödd!

— Hur kan baron veta det? Yi få ej döma.

— Jo, det få och måste vi, lika visst som vi
kunna veta att vi döma rätt. Af deras frukt skolen
J känna dem., säger Herran; och här är frukt nog,
öfvernog!

— Anser ni oss då begå så mycken synd här, —
frågade Ada bedröfvad.

— Skulle det ej vara synd att väsenden, skapade
efter Guds beläte, förstöra sin tid på detta sätt? —
Lejonram pekade på närmaste spelbord.

— Jag uttryckte mig oegcntligt, — svarade Ada
och qväfde en suck, ty hon såg sin far vid detta
bord. — Jag ville fråga om ni anser oss undfly
synden genom att undvika samqväm. Hinner hon oss ej
lika väl i vår stilla kammare, i djupaste enslighet?

— Jo visserligen; men vi ha då åtminstone ej
med all flit pyntat och tillredt för henne, ej sprungit
henne till mötes och bedt henne för all del ej gå vår
port förbi. — En Guds vän måste fly de fåfängliga
förströelsernas hvirfvel, fröken Stjernefält.

— Vår Mästare deltog likväl i sin tids samqväm,
och gjorde tillochmed underverk för att öka glädjen
dervid. Han sade ej till sina lärjungar: Om J blifven
bjudna på gästabud, så gån icke dit, utan endast: så
sätten er icke i främsta rummet. Och han berättar
ju sjelf att de trodde honom hafva djefvulen, emedan
han ej undflydde sällskaper, utan åt ~ocK~~drack med
syndare.1

— Han kunde göra det, han som sjelf var utan
synd. Likasom solen lyser äfven öfver de onda, kunde
han låta sitt ljus skina öfver mörkö rum. Ja, han
måste det, eftersom han var sänd att frälsa det som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free