Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
staden hade hon funnit ett vidt fält öppet för sitt
behof att efter förmåga bispringa nödställda likar.
Den förfallna boningen på Näset, utanför hvilken
hon sett de små trasiga barnen leka, hade ej blott
flyktigt ådragit sig hennes uppmärksamhet vid första
besöket hos Karin Berg. Vid det nästa föll den henne
ännu skarpare i ögonen; och då de arma barnen bådo
henne om en slant, nöjde hon sig icke med att gifva
dem en sådan. Hon gjorde dem frågor, som val i
början endast besvarades med ett nästan fånigt
stirrande, men sedan med ord, hvilka, ehuru få, uttryckte
mycket elände. Hon följde med barnen in och såg
att de ej sagt förmycket, såg att husets inre var ännu
bedröfligare än dess yttre, och såg ej för att genast
åter glömma hvad hon sett. Hur hon egentligen
skulle kunna bringa någon verksam hjelp åt den usla
familj hon påträffat, visste hon väl ännu icke; men
penningar hade redan behöfts för mildrande af den
första nöden, penningar skulle än vidare behöfvas;
och vid en blick på den räkning som åtföljde
bal-kostymen och vid tanken på att köpa ännu flera
blommor, stego de små gulbleka barnen fram och
anklagade henne för dödssynd.
Så snart hon blef ensam, flög hon till sin
chiffo-nière, drog ut kassalådan och gjorde en noggrann
revision.
— Nej, det blir inga blommor af, — uttryckte
helt tydligt den beslutsamma fastän lilla’skakning på
hufvudet hvarmed hon sköt in lådan igen. Öfversten
hade väl fördubblat månadspenningen sedan Ada kom
till staden, men det ville i alla fall icke räcka.
Nå, jag har emanciperat mig i fråga om
kläd-ningssnitten, jag kan göra det i detta också, tänkte
hon modigt. Hvarföre skall hela verlden vara stöpt
i en form? — Visst vore det ledsamt om Emerence
finge rätt, att alla komma att gapa på mig som på
ott underligt djur. Hu, det vore förskräckligt! Men
det vore orätt att ej våga utsätta sig derför, när det
ej gäller värre än en enkel och i alla fall ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
