- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
218

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218’

nere i en vak och har sedan fallit och stött sitt ena
knä, som jag tror blott lindrigt. Med Guds hjelp blir
han snart bra, om vi komma fort hem och får sköta
om honom. — Se här, Wolf, kan du taga uti i stället
för Jan, hvilken jag skickade hem då jag hörde dig
så nära. Men du, Wimmerskantz, lär få spara ditt
nit, ty jag afstår ej min plats och Johannes lemnar
mig inte heller sin.

"Wimmerskantz ville dock nödvändigt visa sin
tjensaktighet och sina krafter; och Ada afgjorde
saken till hans belåtenhet genom att bedja Johannes
springa först hem och tillsäga sin syster om ett och
annat.

Herr Adrian kände Adas hand, som han fattat
och behöll i sin, darra af en .ångest, den han skulle
bäst lugna genom att synas så kry som möjligt. Han
böljade derföre, så snart tåget satt sig i rörelse,
småprata med flickorna, som gingo på hvar sin sida om
båren.

— Jag vet mig just aldrig förr ha varit serdeles
besvärad af högfärdsandan, — sade han. — Men nu,
när jag ligger här rent af som ett vrak, nu sätter den
åt mig rätt med besked. Att bäras af unga officerare
och eskorteras af unga damer i bäfvande oro, det
smakar något det, och kan väl vara värdt ett kallt
bad och en kullerbytta.

— Är du mycket plågad, snälla farbror?

— Strunt, kära barn! Jag skall väl någon gång
ha en gräns jag också.

— Men, söta farbror, hur kändes det att komma
i sjön ?

— Vått och kallt, Emsen, det kan du lita på.
Jag rosar inte marknaden! Men, som man kokar får
man supa.

— Men hur var det? hur gick det till?

— Jo, isen var svag och sade: kras! Och min
lekamen var tung och sade: plums! Der har du i
få ord den historien. Jag låg der och kraflade så godt
jag förmådde; men hvarken handtag eller fotfäste kun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free