- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
227

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227’

skjutsa ut dem till mitt boställe på sommarbet o; men
när du så för rasande korsar alla mina planer, så ser
jag ej annan råd, än fråga Adrian om han vill ta
småherrskapet med på köpet for att få behålla dig.

— Ja, det vill jag, och heder och tack skall du
ha på köpet, — svarade Adrian, som fägnades både
af att få barnen till sig och att se Adas sommarnöje
derigenom förhöjas. — Helsa tultingarne att farbror
skall ta emot 4pm med varma serveter. Hej! hvad
vi skola kampera ute på åker och äng tillsammans!
Ty det är ferier, Ada, så du får ej hålla dem vid
böckerna. Men vi skola låta dem stafva på ett kapitel
af naturens stora bok, kapitlet om blommor, insekter
och fågelsång.

— Ungarne krama visst ihjel mig i förtjusningen
när jag kommer hem med detta glädjebud, — sade
öfversten leende. — Lilla, sköna Almlunda till
sommarhem; favoriten Ada till vårdarinna i stället för
Emerence, som är något för kolerisk af sig att vara
dem rätt i lag; och farbror, som tar dem i beskydd
mot böckerna! Sannerligen jag är riktigt glad åt
vårt påhitt. Ocli Emerence sedan! Jag tycker det
skall bli ett jubileum när det heter: du får följa med!
Det blir en fröjdefest derhemma, som jag riktigt
njuter af på förhand.

Öfversten tryckte sin brors hand med ovanlig
hjertlighet och kysste sin dotter, fullt försonad med
hennes upptåg. Oaktadt all kärlek för sin hustru,
hade han börjat märka att hon på sednare tid varit
föga moderligt sinnad mot hans förstfödda; och någon
eftertanke sade honom lätt, att en resa i främmande
land, ensam med henne och den sjuka, nyckfulla
Thérese, kunde bli för Ada något helt annat än en
lustfärd Han undrade nu snarare på sig sjelf, som
kunnat föreslå den, än på hennes motvilja för resan; men
höll henne räkning för att hon hvarken nu eller
någonsin sedan lät ana det ringaste om en sådan
bevekelsegrund till sin lust att bli hemma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free