Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273’
man Jernstaaf att ställa allt för honom på rediga
fötter.
Mindre lätt gick det för öfversten att finna sig
uti en flyttning till fjellbygden och i allmänhet uti
de reformer nödvändigheten och hans hustru förenade
sig om att påyrka. Hans hår hade blifvit hvitt på
de få månaderna efter midsommar, och de linier,
bekymren tecknat i hans ansigte, utmejslades med hvar
dag skarpare. Men det var ekonomiskt klokt att flytta
till Bergala och derför sökte han försona sig dermed.
"Det vore godt," sade han, "om alla Mariannes
galenskaper hade så pass skäl för sig! Man får finna
sig vid att bli lefvande begrafven i ödemarken, när
grafven ingenting kostar. Och jag får trösta mig med
att der finna god jagt och godt fiske." Adas
enthu-siastiska spådom, att han efter en sommar på Bergala
skulle tycka sig aldrig förr ha lefvat med rätt lif,
aflockade honom slutligen ett löje, men förenadt med
en försäkran att hon gerna kunde få flytta dit i hans
ställe.
— Det gjorde hon nog gerna, om bara inte om
vore i vägen, — sade herr Adrian.
Men der var. ett stort och kärt om och som i
vägen. Ty som Elmers tagit emot sitt
ryttmästare-boställe och arrenderat ett par derinvid belägna
hemman dessutom, hade han brådtom med reparationer
och öfriga anordningar för att till våren emottaga
sin brud. Bröllopet skulle bli innan öfverstens
lemnade orten; och i början af Mars skref Elmers till
Lejonram som följer:
"Broder!
Tack för ditt bref, tack för dina lyckönskningar
på vår första lysningsdag! De äro ej tomma ord,
jag vet det. De hafva i varma och trogna förböner
gått att anropa Guds faderskärlek för mig och min
Ada; och detta är oss ljuft att veta, ty du beder i
det namn som har med sig löfte om bönhörelse.
Ja, min vän, Ada och jag äro lyckliga! Och
månne vi måla oss vårt samlif i alltför herrligt ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
