Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281’
sigte hvar gång hennes kära fröken närmade sig henne,
och Ada, som endast sett henne småle, anade icke
huru hon, så snart hon blef ensam, vred sig under
qval, som tycktes vilja spränga hennes insjunkna bröst,
utan trodde helt enkelt hvad hon sade: att hon
endast ville hvila för att vara rätt stark då man skulle
bära henne ned när vigseln börjades.
Nu satt den lama i sin hvilstol bredvid
öfverstinnan och betraktade med genomträngande och dock
så milda blickar den af häftiga nervattacker skakade
Thérèse. Hon glömdè sina egna plågor för hennes
och läste i hennes hjerta med erfarenhetens klarhet
och med det varmaste medlidande. Hon hade sjelf
genomgått svartsjukans och den hopplösa kärlekens
skärseld, och bad innerligen Gud att för denna
obekanta unga flicka, såväl som för henne sjelf, den vilda
elden verkligen måste blifva skärande och förberedande
till en ädlare eld. Och likasom hon förut, oaktadt
sina plågor, med barnsligt nöje betraktat huru hennes
fröken ikläddes sin vackra bruddrägt, samt med högre
nöje derefter sett henne knäppa sina händer till bön
och följt henne på himmelsfärden af hennes andakt,
så delade hon nu hennes bestörtning öfver en
upptäckt så oförmodad som framträdandet af en Boa
con-strictor i hennes förgät-mig-ej-parterr dernere vid
bäcken. Ty hvar fanns nu för Ada sällhets-stjernan, som
nyss strålade så klar? Hon hade höljt sig i
sorgemoln åtminstone för någon tid. Så snart hon såg sig
öfverflödig hos Thérèse, sedan öfverstinnan tagit plats
vid hennes sida, gick hon tyst bortåt rummet, löste
med beslutsam, ehuru darrande hand, myrtenprydnaden
ur sina lockar och lade brudslöjan i de mindre
konstrika, men mera regelbundna veck, som lämpa sig för
byrålådan.
— Hvad gör du, mitt barn? — frågade
öfverstinnan förundrad.
— Uppskjuter en högtid som ej får firas med
störda och sorgsna sinnen, — svarade Ada i så lätt
ton, hennes välde öfver sin röst medgaf. — Jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
