Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304’
vore qvar ibland oss, han skulle få nog göra för att
lära dig det. — Stilla dig nu, min älskling! Lugn i
de sprittande lemmarne, allvar i det lekfulla sinnet!
Lotta kommer snart in och vill städa: vi måste skynda
oss att bli klädda, och dessförinnan skolen J väl tacka
den gode Guden och bedja honom för er och för oss
alla. Låt mig höra om ni i dag ha ett böneord att
säga till den gode Barnavännen?
Ada hade en fasa för inlärda böner alltsedan hon
hörde sina små systrar rabbla upp morgonbönen för
mabonne. Men hennes ständiga önskan var att vända
deras tankar till Gud och genom att bedja för dem i
de enklaste ord, så som barnet kan fatta och känna,
lärde hon dem snart bönen i dess enfaldigaste form och
dess djupa betydelse. Den femårige gossen och den
ännu yngre flickan veta redan att den osynlige vän
som pappa och mamma så vördnadsfullt tilltala, är en
vän som ser och hör äfven dem, att allt det som
fägnar dem kommer från honom och att de kunna och
böra tala till honom och tacka honom.
Rudolfs yra glädtighet hejdar sig och hvilar.
Ögonlockens långa fransar sänka sig öfver hans blå
Ögon likasom öfver Marias, som äro svarta men milda
som gasellens. Deras små händer hopknäppas, och
med hufvudena hvilande mot sin moders knä säga de:
Rudolf: "Tack du, gode Jesus, som håller af oss
och ger oss allt godt!"
Maria: "Tack för den lilla söta kattungen som
du lät mor Annicka ge mig i går!"
Rudolf: "Gud bevare mamma och pappa och Lotta
och alla menniskor!"
Maria: "Förlåt oss när vi äro stygga och gör os»
snälla, du som var så snäll när du var ett litet barn
sjelf!"
Rudolf: "Mamma har sagt att vi blifva snälla om
vi hålla af dig. Och vi hålla af dig, Mia och jag"
Maria: "Ja. Och jag vill så gerna se dig och
alla dina små englar. Kom till oss med dem, du käre
Herre i Amen. — Tror du att han kommer, mamma?11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
