Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pronomen - 103. Pronominela fornformer - 104. Latinska pronomina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e. Desao är dat. sing. neutr.
4if det forna
deraonetrativprono-men, som motsvarar denne. Se
t. ex. Matt. 22. 39.
f. Ty och dy (»för ty», »icke
för ty», »i ty fall», »ty värr»;
»dylik», »dymedelst») äro dat. sing.
neutr., och -dera (i »bådadera»,
»bäggedera», »endera»,
»hvar-dera», »hvilkendera», »ingendera»
och »någondera») genit. plur. af
det gamla demonstrativpronomen,
flom motsvarar den.
g. Hin var fordom ett
demon-etrativpronomen, hvilket såsom
sådant nu endast bi-ukas i enstaka
uttryck (»hinsidan», »hin håle»,
»hin onde»), men som gifvit
upp-hof till den vanliga
slutartikeln.
h. Ho (nom. sing. mask.),
hvem? och hvi (egentligen dat.
«ing. neutr.), hvarför?, äro
ålderdomliga former af
frågepro-nomina.
i. Hvem är ursprungligen en
dativform. Dess användning som
nominativ, om personer, »vann
helgd af den vittra skolan i
Gustaf III:s tid», och då uppkom
jämväl den goda och fullt
användbara genitiven hvems.
j. Hvar, som i forna tider
var frågepronomen, men nu är
obestämdt pronomen, behåller
sin gamla dat. sing. mask. i
uttrycket hvarjom och enom och
har i några talesätt ännu gen. -8
i attributställning. Ex. Han går
för hvars mans dörr. Det är i
hvars mans mun. Till hvars och
ens nytta.
k. Somt är neutr. af det gamla
»sumer», någon, af hvilket äfven
plur. »somma», somliga,
qvarlef-ver i landskapsmålen.
1. Någor är nom. sing.,
motsvarande det nysvenska någon
(jfr någorlundc^. Se t. ex. 6.
Moseb. 19. 11.
/ m. Annor, är en femininform,
/motsvarande annan. Maskul. hette
fordom annar. Annars
förekommer i gammalsvenskan som
genitiv till annar (se t. ex.
Salomos ordspr. 25. 9), men brukas
nu endast adverbielt i bet.
»eljest».
n. Om all (alls, allom, allo,
allra, aller), någon och ingen
se 91. c—f.
104. Af de latinska
pronomina nyttjas stundom som
låneord bl. a. ego, jag (alter ego,
andra jag, ställföreträdare; jfr
egoism, sjelfviskhet); tibi, Ȍt
dig», din skål; mèo (dat. sing.
mask. o. neutr. af meus), min,
mitt (meo vöto, med min röst);
tüus, din (jämte en deraf på
skämt bildad superlativ:
tu^s-simus); Mc, h<s*c, ho*c, denne,
denna, detta; idem, densamme
(semper idem, alltid densamme);
i*ste, den der; Ctt’«? (dat. sing.
mask. o. neutr.), för hvem? för
hvad? (Cui bono.? »Till hvad
godt?» Hvad tjenar ^et till»?);
o*mnibus, dat. plur. af omnis,
all, hel, hvar och en (brukas som
substantiv); qui (1. quid) pro
qno, någon (något) i st. f. en
annan (ett annat), förvexling,
misstag; quidam, någon, en
viss.
Anm. Nöbis, i bet. värdshus,
är icke af det latinska
pronomen nobis, åt (för) oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
