Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förord.
Det är omkring 40 år sedan jag började samla materialier till
detta arbete öfver min slägts historia, och det har under tiden
fortskridit mer eller mindre hastigt, allt efter som min tid tillåtit det
och upplysningar kunnat anskaffas.
När Anreps „Ättartaflor“ utkommo på 1850—60-talet, visst den
svenska adeln icke mycket om sina förfäder; i allmänhet torde
endast dunkla slägtsägner om dem varit bekanta. Men ättartaflorna
åstadkommo en väckelse, och många af adeln började forska i
häfderna. En af dem var jag.
Genom Ennes’ „Carl XII’s Krigare“ erfor jag först, att icke alla
medlemmar af ätten Rehbinder, som lefvat, förekommo hos Anrep,
utan att det måste hafva funnits andra ättegrenar än de i hans
Ättartaor upptagna svenska och finska grenarna.
Genom forskningar, som jag företog i Riksarkivet och
Krigsarkivet samt i Kongl. Bibliotheket, fick jag bekräftelse härpå, och
jag lyckades snart nog sätta mig i förbindelse med i utlandet lefvande
medlemmar af slägten, samtliga tillhörande i Sverige alldeles okända
ättegrenar.
Den förste af dessa var riksgrefven Reinhold Fabian Rehbinder,
som besatt det gamla stamgodset Uddrich i Estland. Med honom
kom jag snart i en liflig brefvexling, och han skaffade mig genom
riddarhussekreteraren i Reval, baron Harald von Toll, alla uppgifter
om ätten, som kunde erhållas genom å Riddarhuset i nämnda stad
befintliga handlingar. År 1902 besökte jag Reinhold Fabian
Rehbinder å Uddrich, i hvars välförsedda slägtarkiv jag erhöll mycket
värdefulla upplysningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
