Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: stamtabeller - 3. Estländska ättegrenen - Stamhuset Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunnit till närheten af estländska gränsen 5 mil från Reval, under
det att den härjade och plundrade allt hvad som kunde öfverkommas.
För att hämma fiendens framfärd utsändes ryttermästarne Gust. Magn.
Rehbinder och Bernhard Virgin med hvardera 60 hästar. De erforo
snart genom kunskapande, att ryssarne lågo i byn Ober-Pahlen,
hvarest de trodde sig säkra för öfverraskning. Rehbinder och Virgin
skyndade sig dit bittida om morgonen den 18 maj, öfverföllo fienden
och nedgjorde vid första anfallet en stor del af hans folk; men de
återstående drogo sig under ett häftigt skjutande in i husen i byn,
hvarifrån svenskarne icke lyckades utdrifva dem. De båda
ryttmästarne läto då skjuta eld i taken af husen och innebrände ryssarne,
af hvilka icke flera än 1 löjtnant och 13 man, som blefvo fångne,
undkommo lågorna. Allt hvad ryssarne röfvat af boskap och husgeråd
blef återtaget. Detta nederlag satte en sådan skräck i fienden, att
han på flera veckor icke vågade återkomma till dessa trakter.
I juni månad s. å. (1705) utsände ryssarne en ny ströfkår om
1000 man för att söka hämnas nederlaget vid Ober-Pahlen. För att
skydda landet för dylika ströfkårer hade generalmajor von
Schlippenbach afsändt till Hurtila i närheten af Weissenstein ett
detachement om 340 hästar under befäl af öfverstelöjtnanten frih. Joachim
Fredr. von Liewen. Fienden, som fått kunskap om hans ställning,
visade sig den 27 juni med sin förtrupp på andra sidan om en lång
bro, der Liewen hade sina förvakter. Så snart denne i Silms, der
han hade sitt qvarter, blef underrättad härom, beordrade han
ryttmästaren Göbel, som då hade utposten med 50 ryttare, och
Rehbinder, som satt till häst färdig att aflösa densamma, att ofördröjligen
begifva sig emot fienden och försvara passet, till dess han sjelf kunde
hinna fram med hufvudstyrkan. Ehuru de två ryttmästarne skyndade
sig allt hvad de förmådde, hade dock fienden, innan de kommo fram,
redan kommit öfver bron med 300 ryttare, som kastat förvakten
tillbaka; men då Liewen en stund derefter anlände med hufvudstyrkan,
drog fienden sig tillbaka öfver bron, i afsikt att locka svenskarne med
sig och nedgöra dem på andra sidan. Liewen höll krigsråd och beslöt
sig för att våga anfallet. Om natten gick han öfver bron; men fienden
var på sin vakt och föll öfver honom med hela sin styrka, „väl
rangerad och sluten under klingande spel af pukor och trumpeter.“
Strax före solens uppgång började striden. Liewen anförde sjelf
venstra flygeln och majoren Anders Johan Zöge den högra.
Svenskarne uthärdade fiendens första salva utan att lossa ett skott, men
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
