Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: stamtabeller - 4. Svenska ättegrenen - Stamhuset Marsäter (Fredriksnäs)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komna summan 16666 rdr. 32 sk. banko, under föregifvande, att denna
öfverenskommelse vore stridande mot fideikommissbrefvet. Rehbinder
och Cedercrona instämde honom derföre till Östkinds häradsrätt med
yrkande, att han måtte åläggas att till hvardera utgifva nämnda summa.
Häradsrätten utlät sig genom utslag den 21 dec. 1833, „att all den stund
svaranden icke allenast vidgått riktigheten af den träffade öfverenskom-
melsen, utan äfven i ett till häradsrätten ingifvet och i protokollet intaget
anförande vidgått, att då
vid majoren Ridderborg von
Blocks frånfälle utsikt för
käranderne öppnades till
fideikommisset, var det utan
tvifvel svaranden, som bäst
kunde åtnöjas med en
mindre del i stället för att
äfventyra förlusten af det
hela, hvaraf synbarligen
röjes, att vid afhandlingens
ingående svaranden ansett
sin fördel derigenom
betryggad, och det dervid fästade
villkoret af betingad fördel
för käranderne ej lagligen
upphört af den inträffade
omständigheten, att
svaranden genom lyckans gunst
blef fideikommissarie; för
den skuld pröfvade
häradsrätten skäligt ålägga
svaranden att genast till
käranderne utbetala den
omtvistade summan, på sätt den CATHRINE-CHARLOTTE REHBINDER
skriftliga öfverenskommel- (Tab. 59)
sen närmare bestämmer.“
Mot denna dom vädjade Ridderborg till Östergötlands med Vadstena
läns lagmansrätt, som genom utslag den 21 mars 1834 ogillade
häradsrättens dom, anseende den omstämda afhandlingen, „ehuru af
fullmyndiga personer godvilligt uppgiord, likväl i rättsväg icke kunna tillämpas.“
Göta Hofrätt fastställde den 29 mars 1835 lagmansrättens dom, emedan
„den omstämda öfverenskommelsen både till sin grund och dermed
åsyftade följder varit stridande emot det i fideikommisstiftelsen antydda
ändamål, hvadan lagligen gällande kraft åt sådan öfverenskommelse icke
kunnat påräknas af dem, som varit utsedde att kasta lott om
fideikommisset.“ Denna dom fastställdes af Kongl. Maj:t den 15 juni 1837.
Processerna angående Broxviks fideikommiss voro härmed ingalunda
afslutade.
177
12 — ätten Rehbinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
