Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: stamtabeller - 9. Estländsk-ryska ättegrenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han deltog i Carl XIIPs fälttåg och befann sig 1714 i rysk
fångenskap i Moskwa, hvarest han 1721 20/10 upprättar sitt testamente, hvilket
jemväl är underskrifvet af hans brorson Christofer (II) von Rehbinder
samt såsom vittnen af G W. Lode och O. C. von der Pahlen. Nämnda
testamente inledes med följande ord: „Im Nahmen der hochgelobten
heiligen Dreijfaltigkeit, Amen! Wir lesen im andern Buche der Könige
im 20 Cap. 1. V. diese ausdrückliche Botschaft, die der Prophet Jesaias
dem Könige Hiskia brachte, da es hies: Beschicke dein Haus, denn Du
wirst sterben und nicht leben. Dieses erwege auch ich Bernhard
Rehbinder, dasz meine Erlösung und Sterbestündlein herannahet. So befehle
mein Herr Jesu, der theure Heijland aller Welt, meine arme Seele in
Deine heiligen Hände, erbarme dich meiner und nimm meinen Geist zu
Dir. Lass mir Dein Verdienst und Todt zu gute kommen, Dein Bluth
theilhaftig werden und würdiglich geniessen, wenn mein Stündlein da
ist. Vermähle Dich selbst mit mir durch den Glauben an dir, tilge
alle meine Missthaten um Deiner selbst Willen. Amen.“
Testamentet innehåller hufvudsakligen följande: Hans döttrar Barbara
Elisabeth och Gerdruta Dorothea skulle, så länge de lefde, innehafva
Kurrisaar och Kurtna. Hans äldsta son Bernhard, som afled 1700, hade
efterlemnat en son, Bernhard Magnus, hvilken med sin moder, som var
dotter af sal. öfverstelöjtnanten Wadenfelt, under pesttiden i omyndig
ålder dragit sig undan till Stockholm, men han hade icke andra
underrättelser om honom, än att han var död. Skulle han emellertid lefva,
så vore han närmast om att ärfva de två förutnämnda godsen.
Deremot skulle döttrarna, så länge de lefde, behålla Werri med krogen och
qvarnen samt länderier, ängar och fiskerier i strömmen; desslikes
skulle de njuta och behålla Kikkiopago med derunder lydande länderier
m. m. Om hans sonson skulle vara död och äfven dennes mormor
och moster, så vore han sin sonsons arfvinge såsom farfar, och alltså
skulle, emedan öfverstelöjtnanten Wadenfelt icke hade någon slägtinge
i Lifland, godsen Löwenkull och Ropenhof i Helmet s:n tillfalla honom
och hans arfvingar. Hans båda bröder ryttmästaren Christofer och kaptenen
Henr. Leonard Rehbinder hade hvar och en blifvit utlösta ur Kurrisaar
med 1000 r:dr in specie; men sedermera blef nämnda gods reduceradt
i Sverige och förvandladt i en „tertial-rätt“, och han hade måst betala
kronan ett arrende af 224 r:dr i öfver 20 år. Om hans sonson är
död och hans båda döttrar icke gifta sig, eller om de gifta sig men ej
få arfvingar, så skall den näst efter honom följande broderns son, majoren
Christofer Rehbinder, af synnerlig kärlek för i fångenskapen bevisad trohet,
vara hans manliga arfvinge efter hans båda döttrars död; han skulle i
kraft af testamentet icke allenast ärfva godsen, utan äfven hans hela
qvarlåtenskap, såsom hans anborna son och barn. Majoren Christofer
Rehbinder skulle vara förmyndar2 för hans döttrar, och han skulle
sörja för hans begrafvning. Med sin första fru Helena Lewis hade han
erhållit i kontanta penningar 500 r:dr samt derjemte juveler och silfver,
inalles 1000 r:dr, hvaraf två delar skulle gå till hans döttrar och den
17 — Ätten Rehbinder. 257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
