Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 1. Friherre Henrik Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en betydande tjenst. Då en hop polackar, som ansågos för trogna
och svenskarne tillgifna, 1655 öfverföll den i Lithauen med 6
regementen stående general Griffin, som härigenom hotades med
undergång, skyndade Henrik Rehbinder i spetsen för regementet till hans
undsättning och „salverade“ honom genom att anfalla och fullständigt slå
den 5000 man starka polska corpsen, hvarvid han tog 2 öfverstar,
60 andra officerare och 250 man till fånga, hvarjemte han eröfrade
många fanor och segertecken.
I spetsen för Lifregementet till häst deltog han sedermera med
stor utmärkelse och tapperhet i de på lifländska gränsen förefallande
krigshändelser och utmärkte sig isynnerhet i slaget vid Culm (1656)
under rikskanslern grefre Magnus Gabriel De la Gardies befäl,
hvarjemte han med samma framgång deltog i de många striderna i
Lithauen. Till belöning för dessa bragder blef Henrik Rehbinder
1656 i apr. utnämnd till öfverste för Lifregementet till häst.
Fältmarskalken grefve Gustaf Adolf Leijonhufvud, efter hvilken
regementet dittills uppkallats, afled den 29 nov. 1756 i fältslaget vid
Rautis i Finland, der han förde befälet.
Vid reträtten ur Lithauen, när ryssarne med hundra tusen man
inföllo i Lifland och började belägra Riga (1656), kommenderades
öfverste Rehbinder med sitt regemente till denna stads undsättning
och visade under densammas belägring många prof på „försigtighet
och mannamod“. „Med regementet gjorde han många lyckliga utfall,
hvarvid fiendens verk förstördes, många högt uppsatta officerare togos
tillfänga, fanor och troféer eröfrades och ett oräkneligt antal fiender
nedgjordes, hvarigenom allt han under hela belägringen gjorde
Sveriges krona en god och vigtig tjenst.“
Under konung Gustaf II Adolfs, drottning Christinas samt
konungarne Carl X Gustafs och Carl XI’s regeringar togos ofta enskilda
personers offervillighet i anspråk för kronans tjenst, utan att de
alltid derför erhöllo någon lön, utan fast mer mången gång måste
tillsläppa stora summor af sina egna medel till uppsättning eller underhåll
af krigsfolk. Naturligtvis måste dessa personer för sina till det
allmänna bästa gjorda uppoffringar slutligen hafva någon ersättning,
hvilken intill slutet af Carl XI’s minderårighet vanligtvis utgick under
form af donation utaf kronogods eller af s. k. fjerdepartsräntor. Huru
Carl XI sedermera förfor med dessa Kongl. Maj:ts och kronans
fordringsegare och med deras välfångna egendom, är kändt.
Att Henrik Rehbinder gjort stora uppoffringar för kronans räk-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
