Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 2. Friherre Bernhard Henriksson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska fotfolket inom skotthåll för ryssarne. Appelmans kanoner,
som varit tysta ett ögonblick, kommo åter i verksamhet och skakade
luften med sina dofva skrällar, medan krutröken dref bort i stora
moln öfver de ryska batterierna. Luften hade varit klar med skarp
vestlig vind; men just som hären började sin framryckning,
mörknade det plötsligt till följd af ett tätt snöglopp, som dref ryssarne i
ansigtet, förblindade dem och dolde svenskarnes anmarsch.
Den högra kolonnen, som tillika skymdes af småskog, kom så
nära inpå fienden, innan han varseblef den, att hans eld gick de
anfallande öfver hufvudet. På 30 stegs afstånd stannade gardet och
afgaf några salvor med sådan verkan, „att ryssen föll som gräs“.
Derefter skedde anloppet med värjan i handen, grenadiererna i
spetsen. Öfver den vattenfyllda grafven och bröstvärnet störtade
svenskarne in i det ryska lägret, genombröto den tunna fiendtliga linien
och började ett förfärligt blodbad; men ryssarne försvarade sig
tappert, och många af svenskarne föllo. Wachtmeisters infanteri
inträngde efter fotfolket i lägret, hvarvid under det fruktansvärda
handgemänget öfverste Hans Henrik Rehbinder blef dödsskjuten i
spetsen för sitt regemente.
För att understödja venstra kolonnen vände sig Wellingk derpå
åt venster och lemnade Weides trupper bakom sig. I händelse
ryssarne haft mod att falla honom i ryggen, hade detta kunnat vara
farligt; men Weide hade redan i början af striden blifvit sårad, och
derjemte tog Scheremetieff till flykten med hela det på ryssarnes
venstra flygel stående rytteriet och försökte sätta öfver Narova vid
Ioala holme, hvarvid en stor del af hans folk, flera tusen man,
drunknade i floden.
På svenskarnes venstra flygel var förloppet af anfallet lika raskt
som på den högra. Inom en qvarts timme hade fotfolket kommit
öfver vallen och genombrutit den ryska linien, som genast råkade
i oordning, hvarefter svenskarne bemägtigade sig det ryska artilleriet.
Ett förskräckligt mördande uppstod nu, och i synnerhet finnarne, som
så ofta lidit af ryssarnes grymheter, gåfvo ingen pardon. När
generalmajor Ribbing med rytteriet inträngde i lägret, blef han sjelf genast
dödsskjuten, och hans närmaste man, öfverste Bernhard Rehbinder,
blef svårt sårad.
Svenskarne hade ännu en hård strid att utstå, innan de kunde
drifva ryssarne ur lägret, der de värjde sig med den största
tapperhet emot angriparne, som med värjan i hand bröstgänges stormade
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
