Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 3. Friherre Berndt Bernhardsson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 2 trepundiga kanoner och lemnade befälet öfver återstoden af
sina trupper till öfversten grefve Carl Adam De la Gardie.
En half mil från Rauge stötte hans förtraf på den tillbakavikande
fienden, som tycktes ämna hålla stånd, men som snart i god
ordning började draga sig tillbaka från den ena ställningen till den andra.
Schlippenbach följde långsamt efter med förtrafven, inväntande sitt
fotfolk och sitt artilleri. Efter deras ankomst gjorde han ett
eftertryckligt anfall på ryssarne. Det blef en skarp drabbning, som utföll
så, att fienden slutligen blef slagen på flykten. Dels till följd af mörkret
— klockan var nu 8 om aftonen — dels med anledning af hästarnes
efter dagens strider utmattade tillstånd, kunde svenskarne icke långt
utsträcka förföljandet.
Ryssarnes förluster i dessa strider uppgifves olika, från 2000 till
5000 man döda och sårade. Sanningen torde ligga mellan dessa
siffror. Öfverstarne Feodor Feodorowitsch Ussiakow och Iwan
Michaelowitscoh Kakoskin stupade, och svenskarne togo dessutom en
mängd fångar, som tillika med zarens rikt broderade lifstandar och
4 andra eröfrade standar infördes till Dorpat.
På svenska sidan dödades ryttmästaren Kölert samt några och
30 man. Sårade blefvo ryttmästaren Christofer Rehbinder,
löjtnanterna Braas och Garenfelt, kornetten Nandelstadt samt några och
40 man.
Carl XII var så nöjd med utgången af dessa strider, att han
belönade öfverste von Schlippenbach med att utnämna honom till
generalmajor.
I slaget vid Teilita vid Embach den 19 juli 1702, då
Schlippenbach blef slagen af ryssarne, vek svenska rytteriet undan och
kastade sig in på fotfolket, som derigenom bragtes i oordning, hvilket
hade till följd, att slaget förlorades. Majorerna Lorents Löschern von
Hertzfelt, Anders Johan Zöge och ryttmästaren Berndt Rehbinder
voro härvid de enda af rytteriet, som med några ryttare höllo stånd
och fäktade till det yttersta. Striden började kl. 6 f. m. och afslöts
kl. 10 e. m. Svenskarne, som i början stridde med mycken
framgång, hade nästan segern i sina händer, när lyckan med rytteriets
ofvan nämnda reträtt vände sig och segern förklarade sig för
ryssarne.
Den heliga trefaldighets söndag, den 24 maj 1703 kl. 11 f. m.
kom kyrkoherden i Wendau in till Dorpat och berättade, att
ryssarne samma dag om morgonen vid gudstjenstens början infallit i
23 — ätten Rehbinder. 353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
