Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 3. Friherre Berndt Bernhardsson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ryssarne sedermera samlade sig under Petschory, dit
svenskarne förföljde dem, drogo sig de förra längre tillbaka efter en kort
strid, utan att svenskarne kunde upphinna dem.
År 1704 finna vi Berndt Rehbinder, då nyss utnämnd till major
vid Lifländska Adelsfanan, i det af ryssarne hårdt belägrade Narva.
Den 2 juli deltog han i ett utfall från staden under befäl af sin
farbroder, öfversten Otto Rehbinder. Då Narva den 10 aug. s. å. af
ryssarne intogs med storm, blef Berndt Rebinder första gången gjord
till krigsfånge. Han kom dock jemförelsevis snart lös igen; ty redan
1707 finner man, att han någon tid vistades hemma i Finland, innan
han åtföljde Carl XII på hans tåg till Ukraina. Sin sista vapenbragd
utförde han derunder.
Den 21 april 1709 kringrände svenskarne under generalmajor
Kruuse det under generallöjtnant Rönnes befäl stående ryska lägret
vid Gorodnaja i närheten af Worsklafloden. Öfversten Nils
Gyllenstierna var beordrad att med sitt dragonreg:te (omkring 500 hästar)
stänga utgången från lägret. Rönne försökte att slå sig igenom, och
en skarp fäktning uppstod; men som Gyllenstierna icke förmådde
att med sin ringa styrka uppehålla fienden, som i en klump föll
öfver honom, och det karelska kavalleriet, som stod närmast, icke
nog hastigt kom honom till hjelp, sluppo ryssarne i mindre hopar
igenom, hvarefter de utan ordning spridde sig öfver fältet.
Berndt Rehbinder med 200 man af Lifländska Adelsfanan högg
nu in på fienden från flanken med sådan kraft, att ryssarne upplöste
sig i den vildaste flykt, under hvilken en stor mängd af dem blefvo
nedhuggna. Ryssarne fingo i denna strid omkr. 400 man dödade
och 1000 man sårade. Svenskarne saknade inalles 290 man,
deribland 7 ryttmästare, nästan alla tillhörande Gyllenstiernas reg:te.
Den 28 juni 1709 deltog Berndt Rehbinder i det olyckliga slaget
vid Pultava och följde sedan Carl XII till Perewoloczna vid Dniepern,
der han blef fången den 1 juli jemte omkr. 16000 man af svenska
armén; endast omkr. 1500 man undkommo med konungen till
Turkiet.
Berndt Rehbinder blef först förd till Tobolsk och sedan till
Solikamsk, derifrån han ej återkom till fäderneslandet förr än 1722
efter fredslutet. Såsom enda belöning för sin tapperhet, sitt
välförhållande och sina uppoffringar fick han 1724 afsked med
öfverstelöjtnants karakter samt „dubbel ryttmästarepension“, hvilket likväl
var en för de från den ryska fångenskapen återkomna officerarne
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
