Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 4. Friherre Berndt Otto Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjöd retelse för dylika naturer. Berndt Otto Rehbinder slöt sig till
Mösspartiet, hvilket vid 1760—62 års riksdag kom till makten. Att
han blef en inflytelsesrik medlem af detta parti, framgår deraf, att
han vid 1769—70 års riksdag, som han bevistade såsom hufvudman
för sin ätt, var ledamot af sekreta och justitiedeputationen.
Vid tiden för 1772 års statshvälfning vistades Berndt Otto
Rehbinder i Finland. Såsom varande en ifrig och betydande „mössa4“
misstänktes han helt naturligt för att icke godvilligt vilja underkasta
sig sakernas nya ordning. Till följd häraf fick han af öfverste Jakob
Magnus Sprengtporten, som hade uppdrag att i Finland verkställa
denna förändring, befallning att inställa sig på Sveaborg, förmodligen
emedan man tillsvidare ville försäkra sig om hans person. Af fruktan
att blifva arresterad efterkom han icke denna befallning, utan satte
sig i säkerhet genom att den 22 aug. 1772 passera ryska gränsen
och begifva sig till St. Petersburg. Derifrån skref han den 4 sept.
s. å. till konung Gustaf III följande (i Riksarkivet bevarade) bref:
„Stormägtigste Aller Nådigste Konung!
Inför Kongl. Maj:ts fötter kastar sig en olycklig undersåte, som,
brinnande af nit och undersåtlig vördnad, aldrig högre önskat än att till
sin Konungs och Fäderneslandets tjenst få uppoffra lif och lycka, men
emot all förmodan ser sig för alla tider ett så kärt hopp beröfvad.
Den kärlek jag med modersmjölken insupit för ett af mina fäder
besvurit Regeringssätt, den Ed hvarmed jag mig till dess försvar
förbundit, kunde ej annat än uppväcka hos mig det yttersta bekymmer,
då jag förnam, huruledes Öfversten och Riddaren Baron Sprengtporten
eij allenast Suspenderat Commendanten på Sveaborgs fästning utan ock
sökte att edeligen förbinda så garnisonerna som innevånarna i Finland att
icke åtlyda Riksens församlade ständer, hvilka på flera sätt skulle hafva
förverkat all aktning och hörsamhet; och min villrådighet öktes, då jag
sjelf den 22 sistvekne Augusti ärhöll order att genast inställa mig på
Sveaborg. Okunnig huru och på hvad sätt herr Öfversten till allt
sådant lagligen kunde autoriserad vara, trodde jag det min skyldighet, så
emot Eders Kongl. Maj:t som Fäderneslandet fordrade, att undfly ett
välde, hvilket jag ej fant utväg att med magt afvärja, hvarföre jag
igenom natten med såradt hjerta nödgades begifva mig öfver gräntzen
till Petersburg, hvarest jag mig till Eders Kongl. Maj:ts Envoyé genast
anmälde.
Aller Nådigste Konung, jag önskar och hoppas, att den i Sverige nu
skedda förändring måtte till senaste tider öka Eders Kongl. Maj:ts ähra,
Dess höga Nöje samt Svea Rikes dermed förknippade sannskyldiga wäl,
men gör mig tillika försäkrad, att Eders Kongl. Maj:ts allmänt wördade
ädelmod eij onådigt kan anse en trogen undersåtes enfaldiga Nit, som
af aktning för gången Ed hindras från nya förbindelsers indgående, med
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
