Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oberoende af hvad slags affär frågan gäller. Ni skall sjelf medgifva, att
landshöfdingarne ofta töranledt mig att gå förbi generalguvernören för
undvikande af tidsutdrägt och onödiga formaliteter. Ni känner likaledes,
att denna direkta brefvexling aldrig rört sig omkring vigtigare saker.
Jag har icke förstått och förstår ännu icke, hvilket intresse
generalguvernören kan hafva af att öfvervaka, om jag sänder en liten
penningsumma till landshöfdingen i Wiborg, eller om jag af honom begär några
upplysningar i fullkomligt likgiltiga angelägenheter. Det har för öfrigt
aldrig varit statssekreteraren förbjudet att sätta sig i beröring med
guvernörerna. Emellertid har man inbillat generalguvernören, att denna direkta
korrespondence innebar ett inflytande, som ställde generalguvernörens
myndighet i skuggan; men jag vädjar till hela Finland angående det
oberättigade i ett sådant påstående“.
De moln, som sålunda uppstego på den politiska horizonten, redan
innan Zakrevsky hunnit faktiskt tillträda sitt embete, ledde senare till
konflikter af allvarsammaste slag mellan honom och den inhemska
regeringen.
Något år senare inträffade det regentombyte, som för lång tid framåt
begrof alla landtdagsplaner, likasom det förhindrade alla liberala
reformsträfvanden så i Finland som i Ryssland. Den 19 nov. (1 dec.) 1825
afled i Taganrog den af Rehbinder så högt värderade Alexander I och
efterträddes af kejsar Nikolai. Men innan denne intagit Rysslands och
Finlands äfvensom Polens troner, försiggick ett litet politisk qui pro quo
af ganska säregen natur. Det är bekant, att Alexanders närmast yngre
broder, storfursten Constantin, för att kunna ingå äktenskap med
grefvinnan Groudzinska, afsagt sig sina möjliga anspråk på att efterträda
Alexander. och denne hade i ett tillsvidare hemligt hållet manifest
öfvertlyttat tronföljden på den yngre brodern Nikolai. Detta gaf åter vid
Alexanders död anledning till förvecklingar, för hvilka den finske
statssekreteraren icke kunde stå helt och hållet främmande.
Rehbinder har angående sina intryck och sitt förhållande under de
dagar, som följde närmast efter det underrättelsen till Petersburg anländt
om Alexanders död, efterlemnat en kortfattad, men intressant skildring.
„Torsdagen den 26 november%“, berättar han, „hade jag begifvit mig till
storfursten Nikolai, som föregående dag anmodat mig att infinna mig
hos sig. Då jag anlände till palatset, blef jag mycket förvånad af att
erfara, att fursten icke befann sig hemma; men öfvertygad om, att han
snart skulle återkomma, trädde jag in i salongen och satte mig lugnt att
småslumra i en kanapé. Efter treqvarts timmes väntan lät jag kalla en
kammartjenare och uttryckte för honom min förvåning öfver, att
storfursten, vanligen så noggrann, nu var borta, ehuru han anvisat mig att
komma till sig. Den gamla tyska betjenten svarade mig, att det uppstått
stor oro, emedan Nikolai Paulowitsch om qvällen mottagit en kurir från
Taganrog, att omedelbart derefter storfursten och storfurstinnan, båda
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
